Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Adertonhundrasjuttiotalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.
Mac Mahon sökte på bästa vis bereda allt för denna väntade tidpunkt. Alla
viktigare ämbeten beklädde han med monarkiskt sinnade män; han lät
kammarmajoriteten återgifva utnämnandet af märer åt regeringen, och efter
bonapartis-mens bepröfvade metod uppställde han vid alla val officiella kandidater, hvilka
hvarje ämbetsman samt enhvar, som räknade på någon gunst af regeringen, måste
gifva sin röst; press, litteratur och teater ställdes under sträng uppsikt genom
införandet af censur. Inom hären, som blef föremål för marskalkens särskilda omsorger,
underhölls med all flit den rojalistiska andan.
I ett så rättroget katolskt land som Frankrike måste prästerskapets hållning blifva
af bestämmande betydelse för den talrika landtbefolkningens stämning. Alltifrån
den stora revolutionen hade de andlige troget stått på monarkiens sida. För den
skull var det äfven nu uppenbart för rojalisterna, att de måste gå fram i förbund
med prästerskapet, och kyrkan mottog gärna den erbjudna handen. Presidenten
vidtog en hel rad åtgärder i det syftet, att all undervisning, från folkskolan ända till
universitetet, återigen skulle läggas i de andliges händer eller ställas under deras uppsikt;
kyrkan fick till och med rätt att upprätta egna af den allena ledda »fria» högskolor.
Så tycktes monarkisterna vara på god väg att med tillhjälp af den centraliserade
förvaltningen, den militäriska disciplinen och ungdomens klerikala uppfostran
förbereda befolkningen på den gamla monarkiens återställande. Snart gjorde de
emellertid den erfarenheten, att svårigheterna voro större, än de väntat sig.
Till nationalförsamlingens majoritet hade dittills äfven Bonapartisterna hört. Men
nu låg det ju i öppen dag, att Bourbonernas återförande en gång för alla skulle
omöjliggöra deras planer. Hade grefven af Chambord år 1873 kommit till uppgörelse
med församlingen, skulle de hafva låtit öfverrumpla sig, men så småningom gick
det upp för dem, att de måste till hvarje pris förhindra det legitima konungadömets
återställande och för sådana ändamål icke ens fingo draga sig för att ingå paktum
med republikanerna. Andra medlemmar af högersidan höllo det för omöjligt att
förlänga det provisoriska tillståndet in i en alldeles obestämd framtid. Dessa
element förenade sig med Bonapartisterna och republikanerna och genomdrefvo den 30
januari 1875 ett förslag, att för framtiden ständigt och icke, såsom dittills, endast
tills vidare, en på sju år vald ämbetsman med titeln »republikens president» skulle
stå i spetsen för staten. Det var första gången den republikanska statsformen
officiellt erkändes af nationalförsamlingen, och detta erkännande vanns endast med en
rösts majoritet (353 röster mot 352).
Genom detta beslut hade stenen börjat rulla, och nu gafs det ingen utsikt till återgång.
Skulle Frankrike vara republik, måste det hafva en författning, icke endast en
president; allt starkare blef den majoritet, som fordrade författningens fastställande.
Under loppet af året 1875 antogos också de så kallade »organiska lagarne», hvilka
tillsammans utgöra den ännu gällande franska författningen. Presidenten förklarades
för den verkställande maktens ansvarige chef men skulle endast få utöfva sina
regeringsrättigheter genom ministrar, som voro ansvariga inför kamrarne. Rättigheten
att upplösa andra kammaren medgafs honom, endast om första kammaren (senaten)
gaf sitt bifall. Deputeradekammaren, som räknade 738 medlemmar, skulle för en
tid af fyra år väljas efter allmän och lika (manlig) rösträtt genom direkta och slutna
val. Af senatens 300 medlemmar skulle tre fjärdedelar för nio år utses af
departementens general- och arrondissementsråd under deltagande af inom desamma
röstberättigade senatorer och deputerade samt af en vald representant för hvarje kommun;
den återstående fjärdedelen skulle utses genom kooptation af de sålunda utvalde.
Deputeradekammaren och senaten bildade tillsammans kongressen och hade att i
gemensamt sammanträde välja presidenten och besluta om författningsändringar.
Fastställandet af de organiska lagarne var nationalförsamlingens sista verk. Från
republikansk sida hade det redan börjat bestridas, att denna församling öfver hufvud
taget hade någon rätt att bestämma Frankrikes blifvande författning; den hade
endast valts för att återställa freden. Huru som helst var dess mandat nu uttömdt,
och man måste skrida till val af nya kamrar efter de nyss antagna bestämmelserna.
Valen 1876 gåfvo en klar republikansk majoritet i deputeradekammaren. De
rojalistiska gruppernas inbördes strider, grefvens af Chambord frånstötande hållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
