- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden efter 1815 /
454

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Den orientaliska frågan och det rysk-turkiska kriget. - 5. Tunis och Egypten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trakasserades. Men framför allt blef det svårt för judarne, som äfven mångenstädes
på landet och i småstäder utvecklade en fördärflig verksamhet som ockrare. De
blefvo fullständigt förbjudna att handla med starka drycker och att förvärfva
jordegendom och fingo endast uppehålla sig i vissa noga bestämda provinser och städer,
dit de, stundom med våld och med afhändande af deras tillhörigheter, öfverflyttades
från andra delar af riket; tillträdet till gymnasierna och universiteten försvårades
för dem. På många orter, där de uppehöllo sig i större antal, inträffade, att pöbeln
med myndigheternas tysta bifall kastade sig öfver och förstörde deras hus, röfvade
deras egendom och dödade dem själfva i massor. För att undgå dessa förföljelser
utvandrade många tusen judar, som antingen öfversvämmade det närbelägna
Rumänien eller öfver Västeuro-

pa begåfvo sig till
Amerika.

Äfven i ekonomiskt
och finansiellt hänseende
hade Ryssland lidit
fruktansvärdt af kriget.
Framför allt gällde det att
skaffa penningar för att
sätta hären i bättre skick
och bygga de strategiska
järnvägar, som voro af
nöden för regeringens
utvidgningspolitik i Asien.
Den utväg man tillgrep
var fortsatt höjning
aftul-larne. Sedan 1880 höjde
sig den ryska tulltariffen
i stadigt fortgående
stegring, tills tullsatserna 1891
uppnådde sin höjdpunkt.
Efter gammalryssarnes
mening skulle denna tull-

politik icke blott fylla
statens kassor ’utan äfven
skydda den unga, med
konstlade medel
uppdrifna ryska industrien mot
den öfverlägsna
västeuropeiska konkurrensen.
Detta hade dock endast
varit motiveradt, om den
ryska industrien verkligen
redan uppnått en viss
grad af själfständighet och
produktionsförmåga. Men
nu var den ju beroende
både af utländskt kapital
och utländsk arbetskraft
och vann ingen tillväxt
eller ökad styrka genom
tullskyddet.

Under dessa
förhållanden ställde sig
böndernas tillstånd synnerligen
ogynnsamt. Då staten
behöfde penningar, indrefvos skatterna omedelbart efter skörden. Bönderna sågo
sig därför nödsakade att genast sälja sin spannmål för att kunna betala skatten.
Då köparne visste, att bonden ej kunde vänta, betalade de låga pris. Därtill voro
skatterna så höga, att bonden ofta blef tvungen att sälja så mycket af sin skörd,
att han hvarken hade hvad som erfordrades till familjens vinterbehof eller till
utsädet under instundande år. Till följd häraf tilltog eländet bland bönderna
år efter år. Hungersnöd var i stora delar af landet en stående gäst, och jordbruket
gick alltjämt tillbaka. Allt större sträckor föllo i lägervall, hvarför äfven landets
totalafkastning af jordbruket gick tillbaka. Men detta olyckliga tillstånd bland den
ryska allmogen skadade äfven industrien, som till följd af massans fattigdom saknade
en god inhemsk afsättning. För att framtvinga en sådan började nu industrien ropa
på fortsatt utvidgning af besittningarne i Asien.

Krigets följder hade alltså visat sig skadliga för Ryssland såväl i politiskt som
ekonomiskt hänseende, och fråga var, om det öfver hufvud taget ännu var möjligt att
hejda sig på denna väg och genom sansade reformer förebygga den hotande
katastrofen.

5. Tunis och Egypten.

Rysslands initiativ år 1877 hade hvarken på Balkanhalfön eller i Centralasien
haft de följder man väntat sig. På bägge hållen hade England trädt hindrande i
vägen. Lörd Beaconsfield hade dock icke nöjt sig med att hindra Rysslands
maktutvidgning, utan på samma gång äfven främjat Englands. Han hade inkorporerat

Konstantin Petrovitj
Pobjedo-nostsev.

Den heliga synodens generalprokurator.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:10:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/6/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free