Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den tyska kolonialmaktens uppkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.
håll möjlig och lönande. Framför allt visade det sig just på åttiotalet, att Sydafrikas
mark inneslöt oanade skatter af guld och diamanter.
I Sydafrika skredo engelsmännen till utvidgande af sina besittningar, omedelbart
efter det tyskarne fullbordat sitt besättande af Sydvästafrika. Redan 1884
inkorporerades Betsjuanalandet af England för att förhindra en omedelbar förbindelse mellan
boerer och tyskar. Åren 1884-1887 ockuperades sedan hela den sydafrikanska kusten
mellan Natal och den portugisiska Delagoabukten och tillspärrades sålunda definitivt
för boererna tillträdet till Indiska oceanen. Äfven Transvaalstatens västgräns
fastställdes nu på ett sätt, som lemnade den stora handelsvägen till Sambesi i engelska händer.
Upptäckten af de stora guldfälten i södra Transvaal ditlockade sedan 1884 ett
växande antal guldgräfvare och andra européer. Medelpunkten för de nya
anlägg-ningarne blef Johannes-
truppkommando. Rhodes
inträngde till en början i
kafferhöfdingen
Lobengulas område och
utverkade af denne
rättighet att ensam drifva
bergsbruk i hans land.
Hans plan var att
småningom utsträcka det
engelska väldet ända till
de stora
centralafrikanska sjöarne och sålunda
möjliggöra upprättandet
af ett sammanhängande
engelskt rike från Kap
till Kairo, som sedan
kunde utnyttjas genom
anläggande af järnvägar
och telegraflinier.
I nordvästra Afrika
framträngde det engelska
Nigerkompaniet från den
stora flodens mynning
allt längre norrut och lade de där belägna sultanaten under britiskt protektorat.
Detta engelsmännens framträngande bevittnades med yttersta ovilja af fransmännen,
som sträfvade efter att utsträcka sin koloni vid Senegal ända till Niger samt
åstadkomma en landförbindelse mellan denna, Algeriet och Tunis å ena sidan och sin
Gabun- och Kongokoloni å den andra.
I Östafrika bekräftades genom ett fördrag mellan England och Tyskland 1886
sultanens af Sansibar Oafhängighet och erkännandet af hans öfverhöghet äfven öfver
kusten midt emot. I landet innanför denna kust åtskildes den tyska och den engelska
intressesfären genom en gränslinie, hvarvid Kilimandjaro-området stannade i tyskarnes
händer. Genom fördrag följande år med sultanen af Sansibar öfvertog det
britisk-östafrikanska kompaniet förvaltningen af kuststräckan utanför dess område, och det
tyska östafrikanska kompaniet följde kort därpå detta exempel i fråga om den
återstående kusten. Tyskarne hade att kämpa med stora svårigheter inom sitt
område; särskildt de arabiska slafhandlarnes farliga uppror under ledning af Buschiri
gjorde det nödvändigt att företaga ansträngande och kostsamma fälttåg. Först år
1889 lyckades det major Wissmann att bringa Buschiri själf i sitt våld och att
fullständigt nedslå upproret.
Som konkurrent till England och Tyskland uppträdde i denna del af Afrika äfven
Italien. Sedan Tunis gått det ur händerna, hade den italienska regeringen sökt sig
en ersättning på Somålikusten och lagt grunden till sin koloni Eritrea. Men målet
för den italienska äregirigheten var skyddsväldet öfver Abessinien och om möjligt
förvärfvandet af en del af det förutvarande egyptiska Sudan. England hade ju ut-
burg, som med oerhörd
snabbhet utvecklade sig
till en modern storstad.
Upptäckten af dessa
guldfält uppväckte hos de
engelska spekulanterna i
Sydafrika, bland hvilka
Cecil Rhodes var den
förnämste och djärfvaste,
den förhoppning, att
liknande skatter skulle stå
att finna äfven i de
centralafrikanska områdena
norr om Transvaal. Af
kabinettet Salisbury
utverkade Rhodes fribref
för det af honom
grundade Britisk-Sydafrikan-ska kompaniet (Chartered
Company), som
utrustades med makt att utöfva
höghetsrättigheter och
Robert Cecil, markis af Salisbury.
Efter fotografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
