- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden efter 1815 /
471

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den tyska kolonialmaktens uppkomst.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN TYSKA KOLONIALMAKTENS UPPKOMST.

471

tryckligen förklarat, att det öfverlemnade Sudan åt sig själft, och i och för alla
eventualiteter endast försäkrat sig om de viktigaste dit ledande hamnplatserna. Med
Englands samtycke besatte italienarne i början af år 1885 den viktiga hamnen Massaua,
den egentliga inkörsporten till Abessinien. Denna ockupation invecklade Italien i
en strid med negus Johannes, som kostade mycket penningar och folk. Endast
emedan Abessinien samtidigt angreps västerifrån af kalifen, lyckades det tidtals för
Italien att utsträcka sitt inflytande till detta land. Negus Johannes föll den 8 mars
1889 i strid mot dervischerna. Bland de olika pretendenter, som nu framträdde, fick
den af Italien understödde lydkonungen af Schoa, Menelik, öfverhand. I ett fördrag
med Italien erkände han såtillvida dess protektorat, att han förband sig att ej utan
Italiens förmedling underhandla med främmande makter. Så snart han blifvit fullt
fast i sadeln, sökte han

dock frigöra sig från detta
främmande ok.

Tysklands
kolonial-förvärf blefvo ingalunda
utan återverkan på
Europa. Till de
förutsättningar, som möjliggjort
Bismarcks framgångar,
hörde förutom Englands
dåvarande isolering
äfven den omständigheten,
att detta land vid den
tiden styrdes af en
liberal regering, som visade
sig svag och oskicklig i
utrikespolitiken. Det är
ej underligt, att man
hemma i moderlandet ej
mindre än i kolonierna
förebrådde Gladstone, att

han öfverallt i världen
prisgifvit Englands
intressen. För Tyskland
hade han fallit undan,
boerstaterna hade han
gifvit själfstyrelse.
Gordon och Sudan hade han
uppoffrat, och ryssarne
hade ohindradt fått
utbreda sig i Centralasien.
Äfven mänga af
liberalerna i England hade den
känslan, att Englands
anseende i världen
genom en dylik politik
bragtes i allvarlig fara.
Icke mindre
missbelåtenhet uppväckte i

Joseph Chamberlain.

Fotografi ur The Times History
of The War in South Africa.

de industriella kretsarne
Gladstones ekonomiska
politik. De förnämsta
fastlandsstaterna,
Tyskland, Frankrike och
Ryssland, hade under de senaste åren öfvergått till protektionism och försvårade
införseln af britiska industrialster. Men England höll alltjämt fast vid den
obegränsade frihandeln och saknade till följd däraf möjlighet att genom
repressalier framtvinga nedsättning af de främmande tullarne. Detta hade särskildt
kommit i dagen under förhandlingar med Frankrike om ett handelsfördrag, och
redan då (1881) hade en förening bildats, The national fair trade league, med
uppgift att verka för uppgifvande af den ovillkorliga frihandeln. På samma gång
uppstod äfven tanken att i ekonomiskt hänseende fastare binda de engelska kolonierna
vid moderlandet och omgifva hela det britiska världsrikets väldiga område med en
enhetlig tullgräns. Denna rörelse vann i styrka, när Sydafrika och Australien på
grund af Gladstones hållning i kolonialfrågan visade benägenhet att alldeles lösgöra
sig från moderlandet. År 1884 bildades The imperial federation league, hvars mål
var att politiskt fastare sammanknyta världsrikets olika delar. Äfven liberala
partiledare gillade dessa sträfvanden, som dock stodo i rak strid mot den dittills varande
liberala politikens hela program och Gladstones synpunkter.

Det tilltagande missnöjet med regeringens utrikespolitik skulle törhända hafva
kunnat mildras, om Gladstone och hans vänner åtminstone haft några verkligen
betydande resultat att uppvisa i den inre politiken. Men detta var ingalunda fallet.
I den irländska frågan hade han icke kommit längre än hans föregångare. För att
betvinga landligans allt vildare och hänsynslösare agitation i landet måste äfven
han tillgripa militära tvångsmedel. Alla i konungariket tillgängliga trupper kastade
han öfver till Irland, och landligans hufvudmän ställde han inför rätta för att de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:10:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/6/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free