Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den tyska kolonialmaktens uppkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.
Annam, dels mot Kina. De slutade visserligen med seger för Frankrike, i det att
kejsaren af Annam måste erkänna Frankrikes öfverhöghet öfver hans område och
Kina afstod sina höghetsrättigheter i Bortre Indien, men tillfälliga bakslag och
nederlag framkallade alltid en fruktansvärd oppositionsstorm i franska
deputeradekammaren och likaså hvarje anslagskraf för denna politik. Nu hade en reform af
valsättet genomförts i Frankrike sommaren 1885 och enmansval ersatts med listval;
detta hade den öfverraskande verkan, att ett stort antal monarkister och klerikaler
valdes. Monarkisterna yrkade lika ifrigt som den yttersta vänstern på krig mot
Tyskland, och det gemensamma revanchebegäret sammanförde de båda i sina
åskådningar för öfrigt så skarpt åtskilda grupperna till ett onaturligt förbund mot den
moderata ministären. För denna koalition måste först Ferry och sedan Brisson falla
undan, och i början af
år 1886 öfvertogs
regeringen af ministären
Frey-cinet, som ville förena de
moderata och de radikala
republikanerna och för att
kunna göra detta måste
upptaga revanchetanken
på sitt program; dess
specielle målsman i detta
kabinett blef krigsministern
general Boulanger. Denne
åtnjöt också en tid den
största popularitet, och
kanhända skulle han
hafva kunnat ernå ett slags
diktatur, ifall han egt de
nödiga personliga
betingelserna. Men det har
visat sig, att hans
motståndare hade rätt, då de
kallade honom en
teaterhjälte; där det gällde att
handla, kom han alldeles
Prins Ferdinand af
Koburg-Kohary. Furste af Bulgarien.
till korta. Emellertid
syntes det till en början vara
ej ringa fara för att en så
populär och ärelysten man
skulle kunna lyckas att
få landet med sig till
fientliga åtgärder mot
Tyskland. Sådana farhågor
underblåstes genom den
franska armeens
förstärkande, genom antagandet
af en spionerilag samt
truppernas ökning vid
tyska gränsen, och
patriotligans organ yrkade öppet
på krig. Dess ledare
Dé-rouléde besökte år 1886
Ryssland och höll där
utan hinder tal, i hvilka
ett gemensamt anfall på
Tyskland af fransmän och
ryssar betecknades som
en nödvändighet.
Denna rörelse i
Frankrike sammanföll nu till tiden med tsarens förstämning öfver Tysklands hållning
i Balkanfrågan. Det berättas, att Ryssland och Frankrike redan mot slutet af året
1886 gjort fruktlösa försök att afskilja Italien från trippelalliansen och draga
det öfver till sig. Bismarck följde alla dessa tidstecken med spänd
uppmärksamhet och ansåg det af nöden att i tid rusta till motstånd. På senhösten 1886
förelades riksdagen en ny armélag, i hvilken härens effektiva styrka höjdes med
41,000 man och återigen fastställdes på sju år. Då riksdagen afvisade detta förslag,
emedan centern endast ville vara med på en treårig höjning, så blef den upplöst
och anordnades nya .val. Dessa gåfvo en af konservativa och nationalliberala
sammansatt majoritet, som nu den 11 mars 1887 godkände den begärda förstärkningen.
Ehuru Bismarck upprepade gånger försäkrade i riksdagen, att Tyskland endast
rustade för själfförsvar, upptogs denna lag från rysk sida som ett hot mot grannarne.
Medan ställningen ännu var oviss, varnades Tyskland i en officiös rysk tidning för
hvarje krigisk demonstration mot Frankrike, emedan Ryssland ej skulle tillåta något
ytterligare försvagande af detta land.
Sin höjdpunkt nådde spänningen mellan Frankrike och Tyskland genom en i och för
sig obetydlig tilldragelse. I april 1887 blef en känd anhängare af patriotligan, den franske
gränskommissarien Schnsebele, häktad på tyskt område, dit han begifvit sig på inbjudan
af en tysk ämbetsman i och för en öfverläggning. I den franska pressen uppgafs nu
omedelbart, att häktningen skett under kränkning af franskt område, och i ministerrådet
blef det fråga om krigsförklaring mot Tyskland. Endast med möda lyckades presidenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
