Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Bismarcks afgång och följderna däraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BISMARCKS AFGÅNG OCH FÖLJDERNA DÄRAF.
483
Med hänsyn till Bismarcks karaktär och motsatsernas skärpa skulle det dock
säkerligen under alla omständigheter hafva varit svårt att åstadkomma en sådan
lösning; genom den gång sakerna togo blef det alldeles omöjligt. I början af året 1890
hopade sig meningsskiljaktigheterna. I januari förekom till afgörande i riksdagen
den frågan, om socialistlagen skulle ytterligare förlängas. De konservative voro
afgjordt för saken, men de
liberale ville endast samtycka
till ett sådant förnyande, om
lagen mildrades och
regeringens myndighet att utvisa och
häkta begränsades. Bismarck
ansåg dessa medel
oumbärliga; han ville därför ej veta
af någon mildring, och
följden blef, att det hela
strandade, på samma gång
kartellen upplöste sig. Ty de
konservative röstade emot lagens
förmildring, medan de
natio-nalliberale bragte det
ursprungliga regeringsförslaget på fall;
socialistlagen måste därför
träda ur kraft den 30
september 1890. Denna utgång
motsvarade icke kejsarens
önskningar, hvilka synas hafva
gått ut på lagens fortbestånd,
låt vara i mildrad form. Därtill
kom så en annan differens
rörande arbetarlagstiftningens
positiva fullföljande. I och
med invaliditets-,
sjukdoms-och ålderdomsförsäkringens
fullbordan ansåg Bismarck
den sociala lagstiftningen
afslutad, men kejsaren yrkade
på att härtill skulle komma
en vidtgående
arbetarskyddslagstiftning. Kejsarens åsikter
finnas uttalade i en skrifvelse
till den preussiske
handelsministern, hvari han fordrade
en revision af
yrkesförordningen samt reglering af
arbetstid och arbetsförhållanden
efter sundhetens och
sedlighetens fordringar äfvensom
rätt för arbetarne att genom
egna målsmän häfda sina
intressen gentemot
arbetsgifvar-ne och inför regeringen. Statens ekonomiska företag, i synnerhet bergverken, skulle
i detta hänseende föregå med sitt exempel och den privata bergverksdriften ställas
under statens uppsikt. Bismarck har icke kontrasignerat denna skrifvelse. Han hade
alltid motsatt sig statens ingripande i enskilda företag och gjorde gentemot kejsarens
önskan den invändningen gällande, att den tyska industriens förmåga att konkurrera
på världsmarknaden skulle blifva lidande, om man lade ännu flere bördor på
arbets-gifvarne. Han lyckades också förmå kejsaren att till en början sammankalla en in-
Målning af Heinrich v. Angeli. Med tillstånd
af Franz Hanfstaengls konstförlag, Munchen.
Fredrik III,
tysk kejsare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
