Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Österns uppvaknande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510 E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.
som från väster, sydväst och öster skulle samtidigt intränga i kalifens område.
Underrättelsen därom dref Chamberlain till rask handling. Sommaren 1896 utnämndes
sir Herbert Kitchener till öfverbefälhafvare öfver Sudanarmeen, och han visade sig
fullständigt vuxen den svåra uppgift, som förelagts honom. Från Egyptens sydgräns
trängde han långsamt och försiktigt uppför Nildalen, under det han öfverallt
betryggade förbindelserna med Egypten genom anläggandet af järnvägar och genom
medförandet af hopfällbara ångfartyg begagnade segelbara stycken af Nilen till att
underlätta ett snabbare framträngande. Var en station uppnådd, lät han befästa den och
dröjde där länge nog, tills järnvägen dit var fullbordad och material för ångbåtar
samt kanoner framforslats.
I september eröfrade han Dongola efter en häftig strid med dervischerna, och
därpå begynte han det svåra företaget att bygga järnvägen genom öknen till Abu
Hammed. Efter nio månader var denna bana färdig, och nu kunde Abu Hammed
eröfras (augusti 1897). Nästa viktiga position, Berber, utrymdes af dervischerna så
godt som utan strid, och våren 1898 stod Kitchener redan vid Atbara, där
dervischerna slagit ett fast läger och gjorde honom öfvergången stridig. Kitchener
tillkämpade sig här en lysande seger, tog den fientlige anföraren till fånga och öfvergick
floden. Sedan låg han återigen stilla några månader, tills järnvägen nått fram till
hans läger; då samlade han sig till det afgörande slaget. Den 3 september närmade
han sig kalifens hufvudstad Omdurman; ett stycke utanför staden mötte honom
dervischernas hufvudarmé, anförd af kalifen själf. Efter en het strid, som leddes
af Kitchener med största omtanke, blef fienden fullständigt slagen och Omdurman besatt.
Men knappast hade detta skett, innan Kitchener erhöll underrättelse, att den
franske öfversten Marchand redan den 10 juli uppnått Nildalen några dagsmarscher
längre upp åt floden och hissat den franska flaggan i Faschoda. Kitchener ilade
ofördröjligen dit med en del af sina trupper och uppfordrade Marchand att utrymma
det fort han besatt, emedan detta hörde till det af England besatta området.
Marchand vägrade, och de engelska och franska trupperna syntes stå inför en konflikt,
som lätt kunnat leda ända till ett världskrig. Men då Marchand ej ville taga det
oerhörda ansvaret på sig, bad han till slut att få betjena sig af den engelska kabeln
för att inhemta instruktioner af sin regering. Kitchener samtyckte, och nu kom det
order från Paris, att fransmännen skulle utrymma Faschoda. Det skulle också hafva
varit alldeles omöjligt för Frankrike att skicka tillräcklig undsättning till Marchand
i Faschoda eller att till sjöss upptaga striden med den engelska flottan. Med största
tillmötesgående ställde engelsmännen den egyptiska järnvägen till de borttagande
fransmännens disposition, och öfver Kairo och Alexandria drog Marchand bort från
Egypten i december 1898. Härmed hade Frankrike äfven i öfre Nildalen definitivt
vikit undan för England.
Förhållandena i Sudan ordnades nu genom ett fördrag mellan England och
ke-diven, som upprättade ett »engelsk-egyptiskt kondominium». Generalguvernören, som
skulle utnämnas af kediven i samförstånd med England och endast med detta lands
samtycke kunna afsättas, skulle hafva rätt att afgöra, i hvilken mån de egyptiska
lagarne skulle tillämpas i Sudan. Resultatet blef alltså, att England faktiskt öfvertog
styrelsen öfver Sudan och endast lemnade Egypten en formell rätt till medregering;
alla nationer fingo rätt att fritt handla i öfre Nildalen. England har sedan gjort allt
för att utveckla dessa områdens hjälpkällor. Det har byggt en järnväg från Nildalen
till Röda hafvet, det har upprättat en ny, storartad handelsplats och krigshamn i
Port Sudan och därigenom försäkrat sig om förbindelsen mellan öfre Nildalen och
Indien äfven för den händelse, att det åter en gång skulle få utrymma Egypten.
För att undvika en konflikt sådan som den i Faschoda fann såväl den franska
som den engelska regeringen det nödvändigt att noga fastställa gränserna mellan de
båda makternas intressesfärer. Detta skedde till en början, hvad Nordöstafrika
angår, genom ett fördrag af den 21 mars 1899. En från sydgränsen af Tripolis till
nordgränsen af Kongostaten dragen linie genom Libyska öknen skilde de båda
intresseområdena från hvarandra; inlandet från Tripolis till Tsadsjön öfverlemnades till
fransmännen, Nilens källområde till engelsmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
