Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. De europeiska staternas inre utveckling under de senaste årtiondena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.
Kapten Alfred Dreyfus
inför krigsrätten i Rennes.
Originalteckning i
Leip-ziger lllustrierte Zeitung.
en i generalstaben anställd judisk kapten, som blifvit anklagad att hafva förrådt
militära hemligheter till utlandet, dömdes till döden och af presidenten benådades
med förvisning till Cayenne. Men snart höjdes röster, som påstodo, att domen varit
orättfärdig och drabbat Dreyfus, endast därför att han var jude och anhängare af
republikanska åskådningar, samt vidare att det inom officerskåren rådde en klerikal
och maskerad monarkisk stämning, som med yttersta ofördragsamhet sträfvade att
utestänga alla annorlunda tänkande. Då Emile Zola åtog sig saken och offentligt
utslungade sådana anklagelser mot generalstaben, blef han ställd inför rätta och
dömd till längre fängelsestraff. Men saken kunde nu ej längre tigas ihjäl, och högsta
domstolen beslöt, att Dreyfus’ process skulle undergå revision. Emellertid slutade
äfven den nya processen, som försiggick inför krigsrätten i Rennes, med att den
anklagade fälldes, om än straffet blef mildare och i nådeväg efterskänktes af regeringen
(1899). Dessa händelser ledde till häftiga debatter i kammaren och till täta
ministerskiften, tills slutligen uppdagandet, att falska aktstycken användts i processen,
framkallade allmän förbittring mot generalstaben och förde en radikal ministär till styret
med Waldeck-Rousseau i spetsen. Att han ämnade helt och hållet stödja sig på
vänstern med uteslutande af de moderate, visade han därigenom, att han upptog en
förklarad socialist Millerand i kabinettet som handelsminister. Han betraktade det
som sin uppgift att fylla arméen med republikansk anda utan att skada dess
duglighet eller disciplin. Den från kriget 1870 bekante general Gallifet medverkade som
krigsminister i detta arbete. Men det låg en oerhörd svårighet däri, att arméen som den
nationella själfständighetens skyddsvärn och som det oumbärliga medlet för
revanche-kriget mot Tyskland i mängdens ögon var oantastlig, så att högern mot enhvar, som
angrep den, kunde utslunga anklagelser för landsförräderi, under det att denna armé
i verkligheten leddes i en mot republiken fientlig anda. Gallifet och efter hans
afgång general André togo med yttersta stränghet itu med att rensa officerskåren från
monarkiska element. Dreyfusprocessen upptogs för tredje gången och slutade nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
