Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Europeisk expansion i det förflutna och det närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUROPEISK EXPANSION I DET FÖRFLUTNA OCH DET NÄRVARANDE. 597
någon insikt om denna läras fördärfbringande natur utan ur den tillfälligheten, att
kristenhetens heliga orter voro belägna inom den muhammedanska världens gränser.
På det ekonomiska lifvets område, hvarifrån en upplösning snarast kunde väntas
af det rådande själslifvets bundenhet genom utvecklandet af nya psykiska incitament,
karakteriserades tidsåldern att börja med genom naturahushållning. Jordens
utnyttjande till åkerbruk utgjorde den regelmässiga formen för ekonomisk verksamhet,
jordbesittning var den enda genomgående formen för rikedom, och handel och
samfärdsel liksom råämnesförädling existerade visserligen men utgjorde endast bihang
till naturahushållningen och voro till stor del, om än hos olika folk i olika hög
grad, kvarlefvor af det antika näringslifvets en gång mycket högre utvecklade
verksamhetsformer. Därvid är det tydligt, huruledes ett sådant tillstånd genom att isolera
de verksamma krafterna just måste vidmakthålla och alltid i sin ordning förutsätta
detta ringa mått af erfarenhet, hvari tidsålderns bundna själslif i ej obetydlig mån
hade sin grund. Men just i detta sammanhang var äfven det väsentligaste medlet
gifvet till förändring, till framsteg. I och med det att naturahushållningen, som
efter urtidens demokratiska sed åtminstone hos teutonerna bedrifvits på bondehemman
af enahanda storlek eller värde, öfverallt fortskred till organisatoriska former af högre
art, i och med det att vid sidan af det primitiva bondehemmanet uppkom ett
omfattande storbruk med stora grundegare och arrendegifvare, var också möjlighet gifven
till större besparingar genom storgodsegarne, adeln, furstarne och ofta väl äfven
de uppväxande städerna, och därmed var äfven förutsättningen gifven för en starkare
industriell utveckling. Ty tack vare dessa besparingar, sådana de i början förelågo
i naturprodukter, sedan väl äfven i penningar, blef det nu möjligt att underhålla
människor, som förnämligast eller uteslutande egnade sina krafter åt
råämnesförädling. Härmed var en mycket enkel framstegsprincip gifven, men endast mycket
långsamt förspordes dess inverkan, fast denna till slut skulle medföra en omhvälfning
från grunden.
Lättare föll det sig då till en början att använda gjorda besparingar till att
förvärfva främmande manufakturer genom förmedling af ett slags, visserligen föga
utvecklad gårdfarihandel, som dock kunde utbjuda jämförelsevis kostbara varor från
långt aflägsna land; ett stycke brokad af saracensk tillverkning, en romersk häger
till fogeljakten, kanske till och med en slaf, som i synnerhet i de sydligare trakterna
kunde levereras från det närbelägna Afrika eller Asien. Och sålunda gå,
utvecklings-historiskt sedt, handelns begynnelser visserligen längre tillbaka än industriens. Men
om handeln också i sin till en början halfexotiska verksamhet kunde vinna styrka
genom de visserligen ännu svaga förbindelser med österlandet, som ånyo öppnats
genom korstågen, så är det tydligt, att den ingalunda kunde ingå som organisk länk
i kulturkretsens eget näringslif, innan den blef i tillfälle att röra sig med landets
egna produkter, vare sig det nu var industriens eller åkerbrukets eller frukterna af
t. ex. fiskarens och pälsjägarens arbete.
Öfvergången till detta själfständighetsskede i handelns utveckling inom den
europeiska kulturkretsens egna gränser inträdde nu öfverallt under tiden från det
trettonde till det femtonde århundradet; detta betecknade tydligen jämte genombrottet
af en ny hushållning jämväl en ny möjlighet till expansion. Här är nu visserligen
ej tillfälle att i detalj uppvisa, hvilka trådar som från den nu uppkommande
penninghushållningen, med dess stadsväsen, dess snart inträdande öfvergång från
handtverk till högre former af industriell produktion samt dess begynnande penninghandel
vid sidan af varuhandeln, leda öfver till den europeiska kulturkretsens andliga
utveckling. Det måste vara nog att här nämna orden: öfvergång till ett individualistiskt
själslif eller individens andliga frigörelse, renässans, humanism och framför allt
reformation och att med dessa få ord antyda inbrytandet af en i andligt hänseende
alldeles ny tidsålder, den tidsålder, som omspänner utvecklingen från det femtonde
till det adertonde och nittonde århundradet och ur hvilken först de senaste fem till
åtta generationerna begynt arbeta sig upp till ännu högre former af psykisk tillvaro.
För öfrigt hafva vi hädanefter att hålla oss till den mera begränsade
framställningen af den europeiska kulturkretsens expansion i rummet och därför endast att
fråga, hvilka förhållanden som speciellt på detta område förefunnos vid tiden för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
