Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Europeisk expansion i det förflutna och det närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUROPEISK EXPANSION I DET FÖRFLUTNA OCH DET NÄRVARANDE. 615
Men hvad som här framför allt synes oss af betydelse, är det faktum, att detta
tänkesätt nu också öfverflyttats på folkens förhållande till hvarandra, att folken inför
detsamma té sig som stora arbetsdelande individer, genom hvilkas arbetsorganisation
mänskligheten i dess helhet skulle gagnas. Man ser lätt, att detta är principen för
en ny kosmopolitism, som i många stycken står i diametral motsats till den förut
rådande liberala kosmopolitismen. Ty denna hade ännu i grund och botten varit
rent ideell, opraktisk och höjd öfver jorden, ungefär med Schillers lösen Seid
um-schlungen, Millionen, men äfven med konsekvensen Mal étreint qui trop embrasse. -
Väsentliga för denna liberalism hade egentligen endast nationerna varit, och det
passade ihop med detta faktum, att tiden för denna liberalism framför allt äfven
varit tiden för nationell enhetsrörelse. Och nationell var den ända till den grad,
att nationell egoism gick öfver allt annat för densamma: det fula engelska ordstäfvet
right or wrong, my country! hur ofta har det icke citerats äfven af kontinentens
liberaler! I motsats härtill är den nya, demokratiska kosmopolitismen praktisk, och
så blifver det förklarligt, att den genast tagit itu med lösningen af vissa problem,
som gifva en särskild färg åt den europeiska expansionen i nyaste tid. Medan
liberalismen endast betonade den enskildes frihet och därför t. ex. svärmade för
slaf-emancipation på ett sätt, som är alldeles främmande för våra dagars demokratism,,
lågar denna demokratism af hänförelse för nationernas emancipation och fria
själfständighet. Och därför är användningen af våld på det internationella området
motbjudande för densamma. För den skull har den redan länge predikat
skiljedomsförfarandets evangelium i tvistiga fall. Den har med högsta bifall hälsat traktater i
sådan syftning mellan enskilda nationer. Den är hvarje fredsrörelses apostel och
bundsförvant; dess anda har besjälat konferenserna i Haag.
I Tyskland har man varit väl mycket benägen att underskatta denna rörelse,
trots det att den är ett grunddrag i tiden och ej genom något slags kritik eller hån
låter afspisa sig. Andra makter, i synnerhet England och Frankrike, hafva för länge
sedan visat, huru lätt den är att inpassa inom ramen af välförstådda nationella
intressen utan att förlora i kraft och idealism. Ty den lika litet utestänger
nationernas kamp i och för sig, som den skulle vilja aflägsna striden mellan individerna.
Den vill endast en kamp med mindre brutala medel än krigets. Och dess erkännande
och utnyttjande i en bestämd nations intresse fordrar därför också visserligen andra
medel i diplomati och andlig-politisk hållning, än som äro utmärkande för
krigar-staterna.
Med det nu sagda kunde öfversikten öfver den europeiska expansionens allmänna
tendenser väl i och för sig anses afslutad, om än skildringen af de särskilda
nationernas och staternas ställning mot författarens mening kommit något till korta; hade
en sådan varit möjlig inom ramen för detta verk, så kunde bilden hafva målats
mycket utförligare och därför äfven mera tilldragande. Men förutom det att de
olika nationernas och staternas intressen förete en sådan mångfald, ja, brokighet,
förefinnes äfven en annan allmän omständighet, som gör bilden af den europeiska
expansionen invecklad, och denna kan här omöjligen förbigås, ty den har redan
hittills spelat en högst betydande roll i historien om denna expansion och skall
säkerligen komma att fortsätta denna roll ännu längre.
I verkligheten omfattar den europeiska kulturkretsen nu för tiden icke längre
folken på den europeiska kontinenten allena utan jämväl deras koloniala dotterfolk
i Amerika, Afrika och Australien. Detta utesluter naturligtvis ingalunda möjligheten,
att dessa folk en gång i tiden, icke minst under inflytande af de förändrade geografiska
betingelserna, skola växa ut till särskilda nationer med säregna utvecklingstendenser.
Man kan till och med redan tro sig skymta mer än en ansats åt det hållet i
Amerika och äfven i Afrika och Australien. Men åtminstone intill denna dag är dock
till och med hos den största af dessa nationer, den stora unionens amerikaner,
karaktären af koloni- och dotterfolk i så hög grad förhärskande, att vi måste
hänföra dem som en särskild länk, snart sagdt en särskild halfva till den europeiska
kulturkretsen och därmed äfven till expansionen af denna krets. För visso dock
som en särskild länk! Men denna särskilda prägel betingas förnämligast just af dess
koloniala karaktär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
