Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K; VIKTOR RYDBERG
som o ni det hade varit i går, hur vacker lian var
i sin röda kolt med de blanka knapparna* och
hur roligt vi hade tillsammans. , Så kom den
förskräckliga tiden, då vår moder dog. Jag minns, då
de kommo för att begrafva henne och vår lilla
syster Ida, hur jag sprang upp på vinden och
gömde mig i en vrå, och det var länge innan de
kunde finna mig. Sedan kom det, att vi skulle
skiljas. Viktor blef tagen till Västerändan af
staden och jag till en i Öster, och därför var det så
sällan vi mötte hvarandra, och det var min andra
sorg.»
Men den »hulda och ömma syster Hedda» var
dock, såsom Viktor själf skrifver, under hans
gosselid i Jönköping ofta hans »hjälp och tröst», och
i månskenet kunde de båda syskonen sitta och
svärma och gossen dikta ett barnsligt vemodsfullt
poem, till månen.**
* Denna kolt var ännu under hans sista tid ett af hans
lifligaste barndomsminnen. Han mindes, hur skräddaren satt
i hemmet och sydde den, och knapparna gåfvo honom dubbel
glädje: de icke blott glänste i solen, men de buro dessutom
hvar silt vackra pressade mönster — den ena en jägare, den
andra en fågel, den tredje en blomma. Det var alltså en hel
liten »Orbis pictus». Beckman: Ur ett. skaldelif, i Orcl och
bild 1895.)
Systern erinrar sig ännu på sin ålderdom en strof ur
detta barnsliga poem, elt af Viktor Rydbergs förstlingsförsök,
hvilken hon år 1881 sände brodern, en strof hvari åtskilligt
af tidens sentimentala poesi återljuder:
Hulda måne, se till mig och blicka
ner på jorden, där jag vandrar än.
När jagNdör, så lika vänligt skicka
dina strålar till din döda vän.
Manens ljus upplyser mörka jorden,
månen själf till jorden blickar ner.
Mänskan hviskar sakla då de orden:
Månen trösten åt oss mänskor ger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
