Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K;
VIKTOR RYDBERG
vårtes måtto fattig, i invärtes rik och lycklig
barndom omfattad med godhet af varma kvinnohjärtan»,
syftade han väl, jämte modern och systrarna, på
sin första »fostermoder», gumman Ottergren,
liksom det förefaller mig, sp.m om han tänkt på sin
barndom i hennes hem, när han skref sin »lille
Vi gg».
Det var en trång och ringa bostad och torftiga
förhållanden som här bjödos, men det magra"
brödet kryddades med kärlek, och Sara Ottergren
var en både god och förståndig uppfostrarinna.
Rydberg plågade som bevis härpå anföra, att då
ban en gång stannat borta bela natten bos en
kamrat ute på landet och strykrädd kom hem på
morgonen till fostermodern, mottogs han först med
en omfamning och tillropet: »Är du där, min
välsignade gosse», men fick sedan mycket riktigt sin
välförtjänta risbastu för det opåräknade uteblifvandet.
»Det var just en riktigt präktig uppfostran», brukade
Rydberg tillägga.
Under gumman Ottergrens ledning gjorde Viktor
sina första studier. Egendomligt nog fick den
blifvande forskaren i nordens myter tidigt
uppmärksamheten riktad på Eddadikten. »Mitt
intresse för Völuspa» — skrifver han i ett bref 1881
till Lysander — »är nästan lika gammalt som mitt
eget jordelif. Slumpen ville, att jag efter den första
nödtorftiga undervisningen i a-b-c-boken kom att
göra mina första rön i innanläsningskonsten på
det katekesstycke som börjar: ’Lagen lärer hvad vi
skola göra och icke göra’ samt på det stycke af
Völuspa som Bruzelius i sin svenska historia
olTentliggjort; ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
