- Project Runeberg -  Viktor Rydberg. En Lefnadsteckning / Förra delen /
58

(1900) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7<> VIKTOR RYDBERG

ofantliga skräplast krökte stackars läraren gaf oss att
gnaga på i skadestånd för vårluften, solskenet och
lekarna. Nå väl, de vetgirige bland oss gnagde med
lof-värd id. Han hade >agt alt kunskapens skal är hårdt,
men dess kärna söt. Ett tänkespråk lämpligt i
läraremun. Det uttalades ock belt visst i bästa syfte. .Men
lika visst är, att .Mefistofeles kunde sagt oss detsamma.*

Nu då jag minnes de långa höst- och vinteraftnarna^
inom skolens murar, vill det också synas mig som om
Mefistofeles varit där inne ibland oss. Jag kände icke
hans grannskap, så länge ännu den sjunkande solens
-ken vemod-fullt dröjde på väggen -om genom daglig
iakttagelse blifvit mig en solvisare, på hvilken jag
tålde de säft** smygande minuternas tal, tills den siste
strålen bleknat. Så kom skymningen, och så tändes
ljusen, och den svarta taflan på sin ställning nära
kakelugnen kastade en lång skugga bort mot dörren. I det
mörkret dvaldes ban. Läraren satt framför sitt bord med
hufvudet lutadt i handen. Skenet från de flämtande
dankarna i ljuskronan föll på lians ädelt hvälfda, men
-orgtyngda panna. Han gaf oss frågor ur boken, vi
svarade efter boken. Han rättade, ban förklarade där
så kräfdes, han skötte plikttroget sitt kall på läxans
område, ban plöjde och sådde inom hennes hank och stör,
men gick icke därutöfver, såsom hade ban med liflig ed
förbundit sig vid att aldrig öppna oss utsikt öfver hennes
stängsel. Han hade bjärta, det vet jag, han hade haft
inbillriingskraft, det tror jag. Men det hände aldrig, att
ban vädjade till vare sig det förra eller den senare ho>
oss. lian måtte ha aktat som en ämbetsplikt alt lämna

* Det hitlills anförda äger motsvarighet i det förut tryckta.
Det nu följande fir nytt.

** Trögt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:11:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrydberg/1/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free