Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 (iÖTEBORG 1 8 4 9 — 5 0
Vi äga en liten skildring at’ denna sistnämnda
del af det dåtida Göteborg, just af Viktor Rydbergs
hand, skrifven inemot ett årtionde senare, då många
ändringar i stadens yttre skett. När han i texten
till planschverket »Göteborg och dess omgifningar»
(1859) omtalar järnvägsstationsbyggnaden och dess
grannskap, heter det:
»Tänk dig stationsbyggnaden försvunnen, likaledes
den väldiga byggnad, som bildar östra sidan af torget
och är det nya arbetshuset, en byggnad stor nog att
inom sina murar rymma en svensk småstads folkmängd
tänk dig sedan stenläggningen borta och hela den
vidsträckta platsen omgifven af ett ruskigt plank. Inom
detta stängsel skulle vi sett på midten af det sumpiga
tältet en byggnad med grå murar och gallrade fönster
resa sig. Det var länshäktet. I dess grannskap och
som en värdig accessoar till detta stod samma
tortyrverktyg som icke länge sedan bidrug att illustrera alla
tingsplatser i riket, det af folkhumorn Blomster-Jöran
kallade, men som på oförblommerad svenska benämndes
spöpålen. Fältet begränsades af ett stycke af vallgrafven,
bakom hvilken utbredde sig den ödsliga Gullbergsvassen,
samma vass som nu uttorkas för att gifva rum åt kajer
och gator. Sådan var platsen för ett antal år sedan.
Och lif fick denna dystra tafla i synnerhet om söndagarna
genom en mängd små och stora trasvargar, som här
hade lokalen för sin spelklubb. Man spelade ’kronvägg’
mot planket, man singlade och ’salade hybeeka’ af
hjärtans lust. Som en omväxling i nöjet profvade man sina
krafter med polisuppsyningsmännen, när dessa någon gång
vågade visa sig i den glada klubben. Det var ett ställe
och ett folklif värdigt den flandriska skolans penslar, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
