Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I LI’N1> 185 1 — 52 143
Hvad Fichte känt och hvad en Schelling anat,
dä först kan nå en sann realitet,
och Konfutzé, som Andens vägar banat,
då först förstår sin objektivitet.
Vid tänkats afgrund jaget häpet stannar,
där möjligheten i oändlig form,
en olöst gåta lik, sig själf förbannar
i toner hvinande som nordanstorm.
Ty existensen finns ej i sitt vara,
principet» strider mot sin egen grund,
och alla, alla evigheters skara
uppslukas girigt utaf en sekund.
Och Tidens skepp mot Rummets bankar strandar,
det absoluta finns blott relativt.
Materien sig med Andens urstoff blandar,
det positiva verkar negativt.
Men hvilken tröst! Hvad hvarje väsen känner,
kan blott subjekt-objektet rätt förstå;
och Pleroma — hur het dess stråle bränner,
äoners fullhet svalkar hon ändå.
Totalitetens attribut, det hvilar
i accidensens receptivitet,
och oförnuftet aprioriskt ilar
att aposterioriskt nå passivitet.
Emellertid blef det snart klart för ledamöterne,
främst för Rydberg, att det egentligen icke var rätt
att på detta sätt systematiskt skämta med en i
grunden god och välvillig kamrat. Rydberg åtog
sig att upplysa Krook om att man dragit växel på
hans naivetet och had honom förlåta obetänksam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
