Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
VIKTOR RYDRKRG
sin äldre kamrats sånger, enligt hvad Braune
skrifver, skönjde ett os magua sonaturum.
Att Rydberg på sina yngre vänner utöfvade
en både lifgifvande och hälsosam inverkan därom
vittna några ord dem Mauritz Liberg biktade för
Carl August Rydberg kort före sin död: »Jag har
varit egenkär, men egenkärleken botade Viktor
mig för i Lund», liksom hvad han skrifver
till-V. Rydberg själf: »Hvad jag nu många gånger
känner behofvet af din lifvande närvaro och dina
magiskt stärkande ord».
Utom Sjustjärnans krets äro bland Rydbergs
Lundavänner företrädesvis att nämna docenten
Albert Lysander, hvars bekantskap han gjort
redan under sin första Göteborgstid, då Lysander
under mellanterminerna vistades i sitt föräldrahem,
samt sedermera rektorn och folkskoleinspektören
Carl Leidesdorff, som förblef han» förtrogne
umgängesvän äfven längre fram under deras
gemensamma vistelse i Göteborg. Med Leidesdorff
knöt Rydberg förtrolig vänskap, då de tillsammans
fullgjorde sin värneplikt som studentbeväring »med
en muskedunder af 1813 års modell på axeln .
Rydberg fann synnerligt behag i
vapenöfnin-garna och räknade beväringstiden bland sina
angenämaste minnen. Nu blef han ock känd inom
en större kamratkrets och utvecklade under denna
tid en liflighet, som yttrar Svahn —kanske just
emedan den så länge legat bunden bröt fram nästan
under form af ungdomlig ysterhet.
Det inträffade dock under denna tid en
tragikomisk händelse, som mycket grämde Rydberg,
ehuru den aflopp lyckligt nog. Då denna episod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
