Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 7 G
VIKTOR RYDBERG
Det var i öfrigt egendomligt att se med hvilken
tillgifvenhet Viktor Rydberg betraktade sig som
»Hedlunds äldste gosse». När han hösten 1884
på allvar lämnade den stad, där ban i nära
tre årtionden haft sitt hem, för att träda in i en
nv verksamhet, och då tåget ilade åstad och han
såg sin gamle väns skepnad tona bort i rymden,
föllo hans ord: »Måtte jag kunna göra honom
glädje!»
I melankoliska stunder var ett bref från
Hedlund hans läkedom: »i själfva
bokstafsformerna-tycker jag mig förnimma pulsslagen från ett hjärta
i hvars känslovärld jag har ett hem»; han -kunde
sedan lägga brefvet bredvid sig som en god
talisman; hans kära Ekeliden på Djursholm, som han
tillträdde först efter det ohälsa hindrat Hedlund
att besöka Stockholm, hade blott ett fel för honom:
»Sven hade icke sett det»; denne fick först se
Eke-liden efter vännens död. När han harmades öfver
världens småsinne, förklarade han, att det dock
innebär något försonande, att det här i världen
funnes folk som S ven. Bland de arbeten,med hvilka
hans tankar s}rsslade den sista sommaren han
lefde, var en tillärnad, men aldrig skrifven uppsats,
afsedd för »Svea», hvarmed han ville hedra sin
gamle Göteborgsvän i hans sjuttiofemte år; och
hans sista glädjeämne här i lifvet var den
underrättelse som nådde honom dagen före hans död
om den guldmedalj, hvilken öfverlämnats af
Göteborgs musei styrelse åt museets stiftare, hans
vapenkamrat från så många fejder i idéernas tjänst. Och
det sista brefvet från Viktor Rydberg till Hedlund
slutar med följande ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
