Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTi-.RÄRA i ITSATSKR
217
Skämtet utmynnar i ett par elakheter.
»En konungs plikt, säger en forntidsvis, är alt värna
de svage och hålla skölden öfver de kraftlöse. Svenska
akademien har Hans Majestät Konungen lill sin höge
beskyddare. Hvad behöfver den mer’?
Tomtebissen slutar sin uppsats med den
upplysningen till de unge, som till nästa täfling ämna insända
något opus lill Akademiens granskning, att fråga är å
hane att flytta dess lokal. Hvarthän, lär ännu icke vara
fullt afgjordt; men den sannolikaste adressen blir: Kongl.
Stenmuseum i Stockholm.»
Minst af allt anade väl författaren af denna
satir, att han själf en gång skulle intaga en fåtölj
i den akademiska runden, och det just som
efterträdare till den skald, som han spådde aldrig skulle
få »en plats bland de aderton barnafromme diarne
i sångmöns sköte».
Af smärre anmälningar i Handelstidningen,
hvilka torde härröra från Rydbergs penna, nämna
vi en om Bjurstens Wadmansupplaga, som
berömmes, ehuru anmälaren protesterar mot Bjurstens
karakteristik af Wadman såsom humorist och hans
framställning af Selinda-sångaren såsom »olyckligt
kär» för att göra honom mera intressant (17
september 1855); en kort uppsats om Stagnelius’ »Hittills
outgifna dikter» (23 oktober 1857), 0111 hvilken
efter-skörd det säges:
»Inom den lilla kretsen af tjugutre poem återfinner
man de flesta skiftningarna i den Stagnelianska sången,
framställande, liksom hans lif och hans världsåskådning,
en af melankolisk trånad genomträngd, genom materiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
