- Project Runeberg -  Viktor Rydberg. En Lefnadsteckning / Förra delen /
256

(1900) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 7 G VIKTOR RYDBERG

skridande genom försynens omedelbara ingripande, liksom
verkmästaren i ett maskineri sluter sig Rydberg till en
tredje åsikt, framställd af enskilde tänkare, enligt hvilken
människosläktets historia företer en utveckling lika
nödvändig och i sina hufvuddrag lika lagbunden som den
enskilda människans, beroende ej på ’en stötvis ingripande
gudomlig kraft, utan på Guds oskiljaktiga innevaro i
världen. r

I den sakrika redogörelsen för Ignells
framställning af de gamla folkens kultur inskjuter
Rydberg bär och hvar själfständiga stycken. Bland
dessa äro särskildt tvänne anmärkningsvärda. Del
ena gäller den grekiska konsten.

Rydberg påpekar, att den »försänkthet i det utvärtes»
som Ignell i rent andligt afseende klandrar hos den
grekiska konsten så långt ifrån är en ofullkomlighet, att den
tvärtom torde vara något som nödvändigt tillhör konstens
väsende. Där såsom i den grekiska konsten det
naturliga och det andliga så genomtränga hvarandra, att den
yttre formen är ett fullkomligt uttryck af konstverkets
idé, där torde kanske målet vara hunnet, och om en
senare tids konst i sitt bemödande att vara kristen söker
sin egen uppgift i framställandet af ett inre, hvars
oändliga djup ej kan rymmas i gestalt och form, så har den
i själfva verket en uppgift, olöslig med konstens medel,
och dess alster måste då alltid bära prägeln af att vilja
mer än som kan åstadkommas, d. v. s. bära prägeln af
ofullkomlighet. »Antiken,» säger Ehrensvärd, hade smak,
de nya söka den.»

Väl kunde man antaga, att konsten alltid skulle vara
släktets trogna ledsagarinna, men hon hade alltifrån det
grekiska nationella lifvets död saknat den mark, i hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:11:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrydberg/1/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free