Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F.N VANDRING I NORGE 337
»Vi sänka oss ned på en höjd helt nära staden,
bredvid dess vackra kyrkogård. Aftonen är inne. Solen
nalkas hafvet. Kusten på hvilken vi befinna oss sänker
sig till en långsluttande idyllisk strand, där, omgifven
af lundar, Molde speglar sina röda tak och hvita hus i
Homsdalsfjorden. Vattenspegeln inneslutes i en halfkrets
af höga, fantastiskt formade berg, uppstigande med sina
kammar, tinnar och spetsar bakom hvarandra, skiftande
i alla nyanser af blått och just på det afstånd som gör
dessa massor oöfverskådliga utan att minska deras
majestät. Snö betäcker deras toppar och fyller deras remnor,
så att dessa, stundom underbart regelbundna, bilda långa,
uppifrån nedåt jämnlöpande silverglänsande strimmor.
Resen bland dessa berg är Romsdalshorn; det liknar
en sammanstörtad götisk jättekyrka, som ännu i sina
ruiner påminner om de ursprungliga formerna och
ingenting förlorat af sin himmelstormande djärfhet.
Half-kretsen brytes på tvänne ställen, lämnar i öster en utsikt
öfver fjorden och öppnar i väster ett pass till hafvet
med fri synrand, solförgyllda böljor och ljusa skyar kring
medjorna af de klippor, som utgöra förposten mot hafvets
stormar. Bassinen är beströdd med höga klippöar och
låga, långsträckta, skogsprydda skär, mellan hvilka några
fiskarbåtar gunga.
Solen står vid horisonten. Taflan får en varm,
blekröd belysning. Skuggorna skrida från stranden, där
vi stå, med sakta steg öfver vattenytan, nå skär efter
skär, segel efter segel, hinna bergens fot och närma sig
omärkligt deras toppar. De likna icke skuggor, utan
magiska dimmor, som utbreda sig öfver det drömmande
landskapet och ljuft sammansmälta dess färger och linier.
Lundarne på skären mörkna tillika med sina spegelbilder
i vattnet. Alla konturer dallra i dagrarnes och skuggornas
22. — V. Rydberg. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
