Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rydbergs skönlitterära ståndpunkt.
V år svenska vitterhet — skaldskap såväl som
prosadikt — befann sig vid 1850-talets midt i en
vågdal.
Nyromantiken hade talat ut. Dess störste skald,
Atterbom, hade just vid denna tid följt sina
ungdomsvänner i grafven, lämnande det ofullbordade
sagospelet Fågel Blå i arf åt Sverige. Kort förut hade
den revolutionäre nyromantikern, Törnrosskalden,
hos hvilken den romantiska mystiken korsats med
1830-talets frihetskraf, i skam och nesa lämnat
landet, brytande broarne mellan sig och Sveriges
litteratur.
Redan omkring 1840 hade det då framträdande
släktet betraktat »fosforismen» såsom varande af
ondo, och »den Aftonbladistiska ormgården», såsom
Atterbom kallade det unga litterära Sverige, hade
genom Bernhard Elis Malmströms bekanta »Blick
på Svenska vitterhetens närvarande tillstånd» (i
Eos 1839) utkastat fejdehandsken dels mot den nya
skolans koryféer, dels och framför allt mot den
dilettantism som växt upp i dess och Tegnérismens
sköte och som lät »hvarje korfmånglare höja sin
röst i vitterhetens republik, alltid förvissad om bi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
