Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-i 16
VIKTOR RYDBERG
ban så sent som 1891 upptagit i »Vapensmeden»
och i »Dikternas» andra del under titeln »Fåfäng
skönhetssträfvan». Men därefter följde i det
ursprungliga poemet tillämpningen på Alexis.
»Alexis, när jag först dig mötte var
Guds afbilds renhet på din panna kvar,
idéens afglans såg jag där så skön,
att ur det dystra tviflets fängelse
min tanke bröt sig lös i plötslig bön:
»rör denna panna ej, förgängelse!»
Du var en gosse då; se’n dess ha gått
ack, några somrar, några vintrar blott,
och efter hvarje vinter har på nytt
i vårens skrud din hembygds dal sig prydt.
Den våren går och kommer inom kort,
men din har flytt och flytt för evigt bort.
Knappt öppnad var din ros för sol och vind,
då brännhet samum härjat har din kind.
Min bön var djärf, och ingen har den hört:
Förgängelsen har vid din panna rört.
Jag vet på mina fröjders kyrkogård,
där mången död är gömd, en ynglings vård.
Fast lifvet än du trycker i din famn,
är vårdens runa dock Alexis’ namn,
och fast du svärmar än på tidens haf,
jag lägger denna blomma på din graf.»
Dikten bär till fullo vittne om att en personlig
erfarenhet ligger bakom den. Med förfäran
återsåg Rydberg halft förfallen en yngling, hvilken han
en gång beundrat som en lofvande ungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
