Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
VIKTOR RYDBERG.
Men liksom Singoalla voro snart dessa dikter
förgätna, endast kända af en eller annan boksynt
litteraturvän, som i sin pseudonymförteckning
införde »Robinson Crusoe = Viktor Rydberg».
I författarens romaner förekommo ock enstaka
skaldestycken. Om Fribytardikten .»Korsaren» är
redan ordadt. En annan i samma roman intagen
dikt är den sång, som Maria Skytte föredrager,
och som kallas En dröm. Det är ett i berättelsen
tämligen godtyckligt inlagdt poem af stark
sentimental innebörd och så litet som möjligt
påminnande om 1600-talet, ett hyperromantiskt kväde
om en ung flicka, som på kyrkogården vid sin
älsklings hvilokulle drömmer sig hän till ungdomens
lyckodagar, till en lycksalighet, snarlik den på
Astolfs och Felicias ö,
»där djup är tystnaden och ljuf är friden,
där hvilar vällustdrucken själfva tiden.»
Här drömma de åter om sin kärlek
»och om den ed vi svuro att, som flamman
med flamman enas, evigt smälta samman.»
Men hon vaknar från sin dröm.
»Till verklighetens strider
flyg, tanke, åter från förflutna tider!
Till stormens famntag ila,
sen nu du hämtat elyseisk hvila:
en hvila, ack, för stunden,
ty vid ditt ödes kedja är du bunden!
Af den din flykt är länkad öfver hafven,
tills mattad .vinge sänks mot djupa grafven.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
