Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET LITTERÄRA GÖTEBORG 1856—02
489
gränser. Redan från gossåren originellt anlagd,
hade han genomgått växlande lefnadsöden, hade
i sina ynglingaår vistats i främmande världsdelar
och tillhörde det slags folk, som icke just i sina
berättelser minska äfventyrligheten af
genomgångna lefnadsöden; brast något i märkvärdighet,
så ersattes det af hans vildt irrande
inbillnings-kraft, och otroliga voro de historier, som kunde
finna väg ifrån hans af svarta
vaxade mustascher prydda
läppar.
Axel Krook berättar i en
minnesruna efter hans död,
aff ban ursprungligen gjorde
Nybergs bekantskap, då
denne var språklärare i
Stockholm och utgaf sig vara
infödd fransman, »vicomte
d Aubry», hvilket lians
sydländska yttre med det
mörklockiga, noga friserade håret,
de blixtrande ögonen och de sydsolsbrynta
kinderna ej syntes motstrida. Nyberg berättade då
en historia, att lian var ättling af den riddare Aubry
de Montdidier, som på Karl V:s tid blef så
märkvärdig för sin hunds skull; riddaren hade
lön-mördats i närvaro af denna hund, och det stackars
kreaturet brann af raseri emot sin herres mördare,
som ban anföll hvar dag ban mötte honom, hvilket
till slut gaf anledning till att bofven blef misstänkt
och måste underkasta sig »Gudsdom» i en duell
med hunden, därvid mördaren dukade under
och bekände. Denne ädle riddares ättling, språk-
Sigfrii) Nyberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
