Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DKT LITTERÄRA GÖTEBORG 18 5 5 — fi’2
407
en promenad Danska vägen igenom — Rydbergs
favorittur. Rydberg märkte, att Afzelius under armen bar ett
knyte, och undrade, hvad däri kunde gömmas, men fick
ej förklaring därpå förr än de båda vandrarne just vid
midnattsslaget kommit till Örgryte kyrkogård. Här
utvecklade Afzelius ur knytet ett stort, hvitt lakan, iklädde
sig detsamma, klef upp på den kyrkogården och
landsvägen skiljande breda stenmuren samt började därpå
springa fram och tillbaka, upphäfvande de förskräckligaste
gasttjut. Folk, både gående och åkande, skyndade till,
men vid anblicken af det anskrämliga spöket togo alla,
upphäfvande rop af förfäran, till flykten. Med stor möda
lyckades det till sist Rydberg få ned kamraten, draga
af honom spökkostymen och förmå honom afstå från det
galna upptåget.
Rydberg, som i ungdomsåren kände sig dragen
till personer af mera excentrisk läggning, umgicks
nära med »Afze» under sommaren 1857, därvid
dennes gamla minnen från Lundatiden och från
striderna i Slesvig passerade revv.
Afzelius gaf Rydberg för öfrigt ett icke oäfvet
epitet; han kallar honom nämligen i ett bref
»he-dersglömri ng», enär Rydberg då som ofta senare
glömt utföra något.
»Afze» lick några år senare, 1865, ett olyckligt
slut. Han föll för egen hand, lik den af honom i
ungdomsåren besjungne hjälten i den
Byroniskt-Yiktor Hugoska dikten Strid och kärlek». Sin
glödande frihetskärlek bevarade ban till det sista,
likasom sitt bat till kälkborgerlig anda och
konvenans.
32. — V. Rydberg. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
