Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUNGBERGSKA STRIDEN
52;}
från att vara ledamot af ett domkapitel, där den
rena evangeliska läran kunde så missförstås — en
ansökan som Ljungberg besvarade med att ban ej i
oträngdt mål besvärat konsistoriet med sina tankar
i religionen — beslöt domkapitlet i själfva saken att
»hos regeringen anmäla de af lektor Ljungberg
uttalade åsikterna rörande Kristi gudom och anhålla
om nådig föreskrift beträffande de åtgärder
konsistoriet kunde haf na att i saken vidtaga».*
Regeringen var näppeligen särdeles belåten med
att på detta sätt inblandas i saken.
Ecklesiastikministern statsrådet Thyselius synes helst ha sett
knuten löst på den Wieselgrenska grunden genom
en öfverenskommelse i godo. Han tillskref därför
Ljungberg ett bref, hvari han gjorde all rättvisa åt
hans motiv och sträfvande att häfda den fria forsk-
* Själfva skrifvelsen åberopade, att då erfarenhet ej
hunnit vinnas, huru de nya stadgandena om religionsmål skulle
tillämpas, finge det ursäklas, att tvekan kunde uppstå, huru
dylika ärenden borde behandlas. Lektor Ljungbergs
uppträdande hade hos prästerskap och föräldrar väckt oro, men
för biskop och konsistorium hade varit brvdsamt afgöra, hvad
som borde företagas, dels emedan ett upprörande af dylika
saker ökade förargelsen, dels emedan lektor Ljungbergs
förhållande hufvudsakligen fölle under tryckfrihetslagen och
allmän åklagarmakt, men å andra sidan det förefölle oantagligt,
att det skulle lämnas utan åtal från kyrkostyrelsens och
eforal-myndigheternas sida, att en vid allmänt läroverk anställd
ungdomsledare offentligen förnekade den lära, till hvilken han
vid sitt ämbetes tillträdande med ed förpliktat sig, och såväl
bland prästerskapet, som inom konsistorium det ansetts för
oförenligt att med förnekande af evangeliskt luthersk tro vara
bisittare i ett evangeliskt lutherskt konsistorium, som ägde
döma öfver lutherske prästers lära och lefverne. Därför hade
konsistoriet i sin villrådighet, efter mycket betänkande,
beslutit hos Kgl. Maj:t såsom svenska kyrkans högste jordiska
beskyddare nedlägga sitt bekymmer och hänskjuta hvad
eforus och konsistoriet hade att vidtaga för afvärjande af
förargelse och lugnande af oron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
