Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5(32
VIKTOR RYDBERG
I maj 18(56 inlade Rydberg en af harm
genomglödgad gensaga mot det odium theologicum, som
prästeståndet ådagalagt genom att i strid mot
statsutskottets förord vägra en blygsam pension ät Nils
Iqnells änka.*
* I denna uppsats skrifveT V. R.:
»Det berodde af prästeståndet om den fattiga änkan efter
en af svenska kyrkans utmärktare män, efter nära nog den
ende på vetenskaplig grund stående teolog, som hon i senare
tider haft att uppvisa, skulle komma i åtnjutande af det ringa
understöd hvarom här var fråga. Annars visande ett lofligt
nit till förmån för änkor efter aflidne ståndsbröder och icke
tvekande att bevilja pension åt t. ex. en prästänka som
åtnjuter tre nådår vid pastorat med 10,000 rdrs årlig inktfmst,
ådagalade prästeståndet likväl i fråga om Ignells efterlämnade
maka en alldeles motsatt nitälskan och lyckades denna gång
med ’23 röster mot 11 förhindra, att statens redan framräckta
skärf föll i den betryckta kvinnans hand. Kyrkoherden Falck
fruktade, att om staten beviljade pensioner åt. änkor efter
sådane män som Ignell, den skulle sluta med att uppresa
ärestoder åt dem. Vi vilja icke förneka, att denna farhåga är
i någon mån berättigad; det har händt förr, att kättare, som
uppträdt mot sin tids omoraliska dogmer, fördomar och
vidskepelser och för den skull blifvit kroppsligt uppbrände eller
andligt ^brännmärkte af prästerskapet, fått ärestoder åt sig af
eftervärlden uppresta, och det är mer än sannolikt, att äfven
den anspråkslöse Ignell skall, om än aldrig erhålla ett
monument i brons, dock i historien om svenska kyrkans inre
utveckling åtnjuta en- varaktigare och mera ärad hågkomst —
ett monumenlum ære perennius — än dë kanske icke så
anspråkslöse doktorerne Falck, Ternström och Runsten.–-
Dr Falck uttalade slutligen den åsikten, att vi i allmänhet
icke behöfva något uppkok på tysk teologi, och syntes anse
det vara bäst, om Sverige öfverhufvud kunde karantänsmässigt
spärra sig mot de stora kulturfolkens idéer. Bekvämt vore
detta visserligen för en statskyrka, hvars teologiska bildning
sjunkit så djupt som den svenskas i närvarande tid, men vi
förmoda, att om ett prohibitivsystem af sådant slag läte sig
upprätta mot idéela »varor» från Luthers fädernesland, hr
doktorn dock skulle önska fortfarande tullfrihet för sådana
som de, hvilka utgå Irån hr Hengstenbergs ortodoxa och hr
Kliefoths nykatolska mejerier, enär det är vid dem som våra
prästkandidater uppfödas, ehuru de numera hafva en mycket
knapp afgång på själfva tillverkningsorten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
