Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMSBESÖK 18 62 ’
21
smickrande i ord och uttryck, om än jag måste säga:
det är för mycket. Men jag vet, att unga, rika själar
äro icke nogräknade i hvad de gifva!»
Och hon slutar brefvet, som tyvärr ej finnes kvar
i sin helhet, med orden: »Ni kan däraf se min tro och
tillförsikt på Er ädla och sköna kallelse. Och nu ett
hjärtligt lef väl och ett hjärtligt välkommen när helst så
ske kan till Er uppriktiga väninna och beundrarmna
Fredrika Bremer.»
De råkades icke mera.
Om nu än Rydberg sålunda var känd inom
enskilda vittra hufvudstadskretsar, så torde dock
hans litterära betydelse knappast varit
allmännare uppskattad före sommaren 1862. Det var
först Bibelns lära om Kristus och den därmed
följande striden som slog larm för detta namn.
En reflexrörelse kom då äfven hans äldre
arbeten till godo. Bibelkritikern Viktor Rydberg
välkänd för en större allmänhet öfver liela Sverige
tidigare än författaren till Fribytaren, Singoalla och
Siste Athenaren. Då Hedlund något af 1860-talets
första år besökte Stockholm, föll under ett litterärt
samkväm hos Blanche talet på den samtida svenska
romandiktens magerhet. Hedlund yttrade då: »Ja,
vi ha ändå i Göteborg en framstående
romanskriftställare, Viktor Rydberg!»
Blanche blef öfverraskad och frågade närmare
efter hans verk, och Herman Bjursten, som var
närvarande, förklarade något beskyddande, att han
kände personen i fråga och att det vore »en
talangfull ung man».
o
Ar 1865 presenterade Ny Illustrerad Tidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
