Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG BRANDES’ KRITIK
27
frånräknadt dessa brister, bure boken heltigenom
vittnesbörd om författarens ovanliga poetiska begåfning. »Den
skänker oss ett galleri af skepnader från dessa dagar,
som skall bevaras i läsarens minne, t. o. m. när bokens
detaljer längesedan äro glömda, med sådan energi i
uttrycket äro de målade. — — — Karakteristisk är icke
blott diktionen, utan hela atmosfären är helt och hållet
tidens, ja t. o. m. den lokal i hvilken man rör sig är
åskådliggjord utan alltför stor bredd. Lägges härtill, att
författaren för sin penna med lätthet och behag, så inser
man, att det är allt skäl för oss danskar att göra
bekantskap med hans verk.»
Denna uppmaning i Danmarks dåvarande
»ledande» hufvudstadsorgan torde förklingat
tämligen fruktlöst. All skandinavism till trots, var
och är nämligen motviljan mot att läsa svenska
böcker på originalspråket en ingrodd egenskap
hos äfven ganska högt bildade danskar. Först
ett årtionde senare, då Otto Borchsenius öfversatt
Den siste Athenaren — till trots för Martin
Hamme-richs, Plougs och Erik Böghs doktrinarism, att
svenska böcker ej borde öfversättas, utan läsas
(d. v. s. icke läsas) i original — slog romanen igenom
i Danmark, utkom i två danska upplagor samt blef
i hög grad beaktad af kritiken. Äfven Georg Brandes
återkom då till den i en anmälan i Det nittende
Aarhundrede.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
