Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(5
VIKTOR RYDBERG
ur stånd att arbeta, när jag icke älskar det arbete jag har
för händer. För att knnna älska det, måste jag lefva
mig in i det, och för att kunna detta, måste jag ägna
en odelad uppmärksamhet åt det. Att samtidigt splittra
mig åt flere håll, att kl. elfva f. m. skrifva om Europas
ställning för ögonblicket och kl. tolf om tillståndet i den
antika världen för 1600 år sedan är mig platt omöjligt,
om jag skall kunna något behärska mitt ämne. Kan jag
ej behärska ämnet och se alla dess detaljer klart för
mig, så kan visserligen pliktkänslan drifva mig att i
timmar hänga öfver papperet med pennan i hand, men
jag kan ingenting producera. Nu vill mitt olyckliga öde,
att C. v. Bergen kommit hit ned för att afpressa mig
en artikel till första häftet af sin tidskrift. När skall
jag studera för detta ändamål? När skall jag skrifva?
Jo, när jag skött undan Stockholmsposten och rättat de
ofta oefterrättliga korrespondenserna och skildringarna
och klockan lider mot ett på morgonen, har jag tid
därtill. Och sålunda har jag nu ett par nätter hängt öfver
papperet till kl. fem eller sex om morgonen eller vandrat
fram och tillbaka i rummet och uppriktigt sagdt gråtit
af förtviflan, ty allt hvad nattvaket inbringat har varit
några usla och dumma punkter, som jag strukit öfver
innan jag gått till sängs. Om dagarne är jag förslappad
och nedstämd, ej blott med anledning af det öfverståndna
nattvaket, utan ock i känslan af kommande sådana nätter
och af utsikten att ändock intet kunna uträtta. Jag har
på tre, fyra dagar blifvit förvandlad till en skugga med
infallna ögon och ihåliga kinder. Skall detta fortfara,
vet jag icke, hvart det tager vägen. Mest grämer mig,
att då jag kände, att jag ändtligen kunde vara tidningen
och dig till gagn och då jag åter började få intresse för
dagens frågor och tidningssysslorna, denna olycka skulle
komma emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
