Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 VIKTOR RYDBERG
som varit så nära förtvillan och som trott sig
misskänd och förkastad, fann sig buren på
sympatiernas våg af en frisinnad, varmhjärtad ungdom,
och hans sinne vann härafen hälsosam föryngring.
»Denna fest» — skrifver han i bref till
Borchsenius oktober 1875 — »bar ej karakteren af en
meningsyttring särskildt med anledning af
kyrkomötet, utan mer af en vänlig gärd åt mina
vetenskapliga och litterära arbeten. Den lefver mig af
flere anledningar i kärt minne. Jag var den tiden
på grund af personliga tilldragelser, som ingrepo i
mitt själslif, mycket nedtryckt och hade ej under
ett års tid satt pennan på papperet, men jag gjorde
då i Upsala en bekantskap*, som återupplifvade
mig till verksamhet.»
Upsala var honom från det ögonblicket kärt.
Här skulle han ock efter nio år mottaga sin
hedersdoktorskrans, hvilken ban gäldade med sin kanske
skönaste dikt, Jubelfestkantaten.
* Härmed åsyftas icke någon bestämd person, utan själfva
samhället Upsala. — Uttrycket att han »på ett år ej satt
pennan på papperet» får uppfattas med tillägget: till mera
själfständigt författarskap. 1 tidningen hade han ju dagligen
arbetat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
