Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
VIKTOR RYDBERG
Andra kammaren skulle i arbetsordningen påbjuda, att
talmannens hälsningstal skulle först granskas och
godkännas af kammaren. V. R. yttrade härom:
’Då jag hör de starka ropen på proposition, afstår
jag från att inlåta mig på den politiska delen af frågan,
men då den ästetiska kommit på tal, tillåter jag mig
uttala mitt enskilda tycke,
att det enda vackra och
betydelsefulla uti
ceremonien på rikssalen består
däri att man från en aktad
mans läppar får höra fria
ord, som icke undergått
annan censur än den,
som utgått från hans egen
åsikt om det rätta.’
Att man fäste vikt vid
Rydbergs person och
mening, är visst och framgår
för öfrigt af att han vid
sistnämnda riksdag
insattes som ordinarie ledamot
af konstitutionsutskottet.
Det var naturligt, att jag
med sorg erfor, att han hade någon tanke på att draga
sig från riksdagsarbetet, hvadan jag ock, såsom jag väl
minnes, skyndade att bedja honom icke sätta denna tanke
i verket. Jag var då ännu en ganska ung riksdagsman,
så att mina ord ju ej mycket kunde betyda, men jag
skulle helt visst äfven efter mera mognad ha handlat på
samma sätt, enär jag ej blott satte högt värde på honom
personligen, utan ock ansåg det godt, att kammaren finge
höra ord, vittnande om fin och ädel uppfattning, från en
man som åtnjöt obestridd aktning.»
Ola Andersson.
Porträtt från 1872 i Rydbergs album.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
