Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK-TYSKA KRIGET
143
Som bekant gäckades detta hopp.
Fastän Rydberg icke älskade kejsardömet i
Tuilerierna, var han dock löga mindre benägen
lör dess »spegelbild från gatan», smånapoleonerne,
»bluskejsarne» i Belleville, de lumpne
skränradikaler, hvilkas typiske representant är den ännu
alltjämt ljugande och smädande grefve Henri de
Rochefort, kryparen för folkmassan, hvars porträtt
Rydberg ypperligt tecknat i en uppsats i november
1869 (Skrifter XIV: 319).
Så stundade det krig, hvartill Napoleon eggats
af sin gemål, sin krigsminister och sin
utrikesminister, och som åsyftade att afleda
uppmärksamheten från inrikespolitiken, höja regeringens sjunkna
anseende, vinna »revanche pour Sadowa» och häfda
Frankrikes ledandeställning i den europeiska
konserten.
Den 15 juli gåfvo kamrarne, trots Thiers’
motstånd, krigsbevillningen, och den 19 utbröt kriget.
Stämningen öfver hela Norden var afgjordt
franskvänlig. I Köpenhamn mottogs
krigsunderrättelsen med formligt jubel. Att Danmark, som
nyss lidit blodig orätt från tysk sida, skulle göra
gemensam sak med sin platoniske vän i Paris,
upp-hofsmannen till Pragerfredens § 5, ansågs såsom
gifven sak. Det har påståtts, att detta — och
därmed törhända Danmarks undergång som
själfständig stat — blott afvärjdes genom en ännu
lefvande dansk diplomats (P. Vedels)
besinningsfulla klokhet. Men äfven Sverige-Norges deltagande
i striden mot den germaniska stormakten, som allt
sedan Preussens »skamliga våldshandlingar mot
Danmark», för att begagna Rydbergs egna ord, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
