Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 VIKTOR RYDBERG
Inom dagspressen slöt sig endast Dagens Nyheter
till samma mening.* Och denna hållning var icke
ofarlig för de båda tidningarnas ekonomiska tillvaro,
så upphetsad och hätsk som stämningen var mot
allt tyskt.** Man hade så svårt att förstå
Handelstidningens hållning, att den t. o. m. förklarades
hero på klingande mynt — från Bismarck! De
första underrättelserna om franska nederlag
mottogos med misstroende och antogos vara tyskt
skryt. ***
Rydbergs mest betydande inlägg var den med
V. Ii. märkta kraftiga och modiga uppsats, som
infördes den 18 juli: Med anledning af kriget
(jmIl-Skrifter XIV: 325) och där det yttras:
»Det är — må vi väl märka det — det är icke
längre ett krig mellan Preussen och Frankrike, det är
* Af verkligt betydande uttalanden från en tyskvänlig
synpunkt märkes Hans Forssells framsynta, ypperligt skrifna
artikel Tyskland, Frankrike och Sverige i Svensk Tidskrift
1870.
** I Göteborgs Trädgårdsförening tvang publiken afton
efter afton ett kapell tyskar att spela Marseljäsen. Likaledes
i Berns’ salong i Stockholm, där den tyskfödde Meissner med
sitt då till stor del af tyske musici bestående kapell uppträdde.
*** Något naivt skref Aftonbladet:
»Ännu alltjämt måste man beklaga, att franska regeringen
förbiser sitt eget politiska intresse genom att ej i tid pr telegraf
meddela såväl franska folket som Europa utförliga
underrättelser från kriget, då däremot den preussiska genom sina
sändebud öfccrsållar tidningspressen med sina detaljerade
och till Preussens favör på allt sått utsmyckade tclegrammer.»
Enligt hvad jag själf hörde Svenska Telegrambyråns d. v.
chef meddela å publicistmötet i Örebro 1874, hade man t. o. m.
i Norge varit så förbittrad öfver de tyska segernyheterna, alt
byrån nödgades telegrafera till utlandet och begära »några
franska segrar» för att lugna vederbörande; segrar, som sedan
fingo dementeras! (Jmfr mötets protokoll.) Sådan var
stämningen i Norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
