Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
VIKTOR RYDBERG
sig uti, att dess söner ryckas ur sina familjers sköten,
för att på Tysklands fält slaktas i ett brottsligt
anfallskrig, för befästande af det allt annat än aktningsvärda
napoleonska systemet i Frankrike.»
Denna uppsats väckte stor uppmärksamhet. I
skandinavismens moderorgan, Plougs
»Fædrelan-det», förklarades den »i hetsighet och öfverilning»
öfverträffa de båda första uppsatserna i
Mandels-tidningen.
»Den ärade författaren», heter det, »den kände
romanskriftställaren och nyrationalisten är visserligen en
mycket begåfvad, i hvarje fall en mycket vältalig man,
och han har här uppbjudit hela sin retorik för att
öfvertyga sina landsmän. När vi det oaktadt tro och hoppas,
att hans ord skola falla alldeles utan verkan till jorden,
så är det, emedan de äro dikterade af en upphetsad och
utsväfvande fantasi i stället för af en lugn uppfattning
och objektivt omdöme och delvis äro i strid med
verkliga fakta.»
Rydbergs skildring af det franska kejsardömet
betecknades af Plougs blad som »det skamlösaste
missbruk af ord», »i det närmaste vanvett», och
det uttalades den förvissning, alt Handelstidningens
»fanatiska fredsentusiasm» (!) icke skulle visa sig
farlig, då den ej ens hade genklang på Göteborgs
börs.
Ehuru svenska tidningspressen nog i allmänhet
— trots sina afgjordt franska sympatier — uttalat
sig för neutralitet, var Rydbergs ofvan nämnda
varning mot deltagande i kriget dock icke obefogad.
Det framgår exempelvis af professor (i. K. Hamil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
