Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRNANDE AP’ BYRONS MINNE 207
Hade det gällt att afslöja en hycklare, skulle fru
Stowe säkerligen fått allmänna meningen med sig, men
hon hade då haft bättre tillfälle att lyckas i sitt uppsåt,
om hon företagit sig att granska männen inom sitt eget
partis läger.* Nu har hon endast ytterligare bekräftat,
att Byrons sång flutit ur en själ, som känt icke diktade,
utan verkliga kval; hon har endast gifvit ökade skäl för
det antagande, att disharmonien i denna ande kom från
en oaflåtlig brottning mellan lidelserna och en vilja, som
kände sin vanmakt desto djupare som hon var förenad
med en hög intelligens, en rik och ädelt stämd känsla
och ett samvete, som vägrade att tiga och vägrade att
hyckla inför sig själf. En sådan man kan böjd, men
icke förnedrad, emottaga Guds och världens dom. Han
skall hädanefter läsas med samma beundran och med
ökadt deltagande. Den afsky, som fru Stowe velat
framkalla, faller tillbaka på den skadeglädje, hvarmed hon
pekat på en »otrogens» nederlag i striden mot sin lägre
natur. Vi tro, att Byron framgått renad ur sina nederlag,
medan det finnes sådana, som framgå orenade af själf-
rättfärdighet ur sina segrar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
