Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 viktor RYDBERG
*
och varligt dala ned i hamnkanalen, och där, tack vare
stubben, flöt hon omkring som ett uppspändt paraply,
tills räddning kom och hon frisk och sund blef
uppdragen på torra landet. För mig var detta en
utomordentligt komisk historia. Jag hade väntat ett hjärtligt
och muntert skratt. I det ställe fick jag mig en allvarlig
läxa. Jag hade icke tänkt på, att det för den stackars
gumman själf var en allt annat än komisk situation.
»Stackars fattiga kvinna», sade Viktor Rydberg med det
djupaste allvar. »Du bör inte skämta med någon
människas olycka — allra minst en fattig kvinnas, hör du
det. Det är rysligt omanligt, och du borde inse det själf!»
Jag sväljde min medicin så godt jag kunde.–—
Detta är nu icke nedskrifvet för publicering. Men
om något skulle anses lämpligt därför, så må det gärna
användas. Jag kände en längtan att på något sätt låta
V. R:s goda vänner därhemma veta, hur innerligt god
han var emot mig, som blott var en ringa tryckargosse,
och på detta sätt dra ett strå till stacken. Jag har märkt,
då jag skrifvit detta, att det är bra mycket lättare och
bekvämare att tiga, men dessa rader få nu gå — kosta
hvad det kosta vill. Många gånger sedan jag här borta
i västern vuxit upp, har jag tänkt att söka sätta ihop ett
bref till chr Rydberg och påminna honom om och tacka
honom för det förflutna där hemma, men aldrig har det
blifvit af. Det är nu för sent.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:12:06 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrydberg/2/0236.html
