Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESAN 1874
235
på det där rimmanuskriptet, som skulle finnas i
Barberiniska biblioteket.
Han afreste sjövägen från Genua till Livorno den
4 februari och anlände till Rom nästa dags morgon.
Ett par dagar senare skrifver han hem:
»Rom den 7 februari 1874.
Käraste vänner Sven och Stina!
Sedan tre dagar är jag i Rom. Väckt af solsken
och fågelsång — ty jag har utanför mina fönster en
trädgård, mellan hvars pinier jag ser Maria Maggiores och
Lateranens domer — har jag under dessa dagar från
kl. nio f. m. till fem e. m. varit oupphörligt på språng
för att se härligheterna, som vinka mig från alla håll
och som ha det enda felet att vara för många och för
fängslande hvar för sig.
Ja, detta är sannerligen en storstad! Rom har
öfver-tygat mig därom, att en stads storhet hvilar på andra
grunder än folkmängd och utsträckning. Ni kan icke
tro, huru glad jag är öfver att hafva lämnat Paris och
vara här. Endast under den första dagen gjorde Paris
ett storartadt intryck på mig. Därefter vardt jag allt
mer led vid de paradklädda, men intetsägande
Hauss-mannska gatorna, och sedan jag sett det märkligaste där,
riktigt trängtade jag därifrån. Arbetarekvarteren, de
protestantiska gudstjänsterna, Buttes Chaumont, Venus från
Melos och ett par taflor af Raphael — det är allt, som
jag frän Paria kan vårda i ett kärt minne. Om andra
minnen — såsom de under all beskrifning klena eller
smutsiga teaterstyckena eller de uppträden, som en
ensam vandrare med bästa vilja i världen icke kunde undgå,
när han om kvällarna styrde kosan till hemmet — vill
jag icke tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
