- Project Runeberg -  Viktor Rydberg. En Lefnadsteckning / Senare delen /
237

(1900) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RESAN 18 74

237

I går och i förgår genomströfvade jag en mängd
torg, gator och gränder, där folklifvet var särdeles roligt
att åse. Från Forum Romanum, där gräfningarna fortgå,
och från Colosseum, där man likaledes gräfver, kan jag
hälsa. Likaså från Trajanus’ pelare med hans
undrans-värdt uttrycksfulla reliefer, en historisk berättelse i sten.
Men om detta och hvarjehanda märkligt, som jag här
kan få se, skall jag skrifva bref till Handelstidningen
litet längre fram, sedan jag hunnit sansa mig.

I Genua hade jag under min korta vistelse mycket
trefligt. Jag gjorde en båtfärd kring den ståtliga hamnen
och strök länge omkring på de särdeles lifliga gatorna.

Hvad jag hitintills sett af italienarne har gjort ett
godt intryck på mig. De äro mer högvuxne, vackrare
och föra sig värdigare än fransmännen och äro i sitt sätt
mot främlingar utmärkt hygglige och grannlaga. Kvinnorna
äro kvinnligare och männen manligare än i Frankrike.

Jag hoppas till Gud, att allt står väl till därhemma.
Hemmet är mig dyrbarare, ju längre jag är därifrån, det
känner jag. Medan jag stod på Monte Pincio bland
palmer och lagrar, trängde sig på mig ett minne från
en majdag på Bjurslätt, då jag var ensam därute och
fruktträden stodo i blomma och fåglarne sjöngo, och
därefter minnen af de många eftermiddagsstunderna, då
jag från vägen vek in i vrån där till höger med verandan,
syrénhäckarna, Emmas blomsterrundel och »det blåsande
berget», och där mötte mina Bjurslättsvänner, och jag
tyckte, att de, som äga denna lilla vrå bland bergen,
hafva intet skäl att afundas den öfriga världen. Att
våra vikingar, sedan de sökt »frejd och rikedom» på
söderns kuster, återvände till Norden, förundrar mig vida
mindre än att flere af dem kunde på allvar slå sig ned
i Normandie. —–—–— — — —–»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:12:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrydberg/2/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free