Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
VIKTOR RYDBERG
Ampère hade Irols sin kärlek till folkfriheten
bländats af Caesars storhet och förklarat, att hans
enda fel, det som kostade honom lifvet, var, att
han ville kallas »konung» och därmed satte
fåfängan i ärelystnadens ställe. Han skrifver:
»Hvem var Cæsar? Man får fråga historien härom,
icke hans byster och statyer. Cæsar var en man vida
öfver det vanliga måttet, men intet af hans porträtt
tillkännagifver en ovanlig människa.»
Rydberg är mera benägen att läsa karakteren
ur Cæsars föga sympatiska anletsdrag. Han hyser
i grunden motvilja mot den store fältherren. Han
ser i den åldrade Cæsars kolossalstod i
konserva-torernes palats icke en kornblixt af det snille,
»som med ljungeldar splittrade Galliens och
Germaniens härar, krossade Pompejus1 krigarfräjd,
störtade fristaten och tillintetgjorde återstoden af
romersk dygd», icke en skymt af den älsklighet,
hvilken hos den unge som den gamle Cæsar intog
motståndaren, icke hans skönhetskänsla eller
stor-sinne. I detta benhårda anlete skönjer lian blott
räknemästarens snille, endast ett samvete, som ej
viker för stora brott, när de skänka en tron, endast
den lidelse, hvarmed »månskenshjässan» hotade
stadsboarnes hustrur.
Den afvoga stämningen i Rydbergs kyliga,
delvis spefulla teckning af den store romerske
fältherren — idealet från skolbänken — berodde i
främsta rummet därpå att han i denne
republikens baneman och kejsardömets grundare såg
urbilden för alla folkfrihetens svekläggare, den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
