Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
VIKTOR RYDBERG
intet som lockade mig att skildra honom. Emellertid
måste det ske för att få samlingen af de
julisk-klaudi-ska kejsarporträtten fullständig.»
Trots dessa författarens egna ord, synes mig
Klaudiusbilden vara en af de intressantaste och
betecknar törhända höjdpunkten i psykologiskt
afseende. Klaudiusstoden i Vatikanens rotunda är
för Rydberg en åldrad Hamlet, och han framkastar
den vågsatsen, att Shakspere läst 0111 och tänkt på
Klaudius, då han diktade sorgespelet 0111 danaprinsen.
»Ett sorgligt ungdomslif vid ett hof, som tvang dem
båda att hyckla vanvett, var gemensamt för båda. — —
Ett obeslutsamt lif i tomma drömmar, tyngdt af
vemod öfver viljans svaghet och någon gång
genomkor-sadt af stora uppsåt. Det var den unge Hamlets lif och
det var den gamle romerske imperatorns.»
Lika litet som Ampère vill Rydberg tro på
den stupida enfald, hvarmed historien och
folkuppfattningen — såsom ofta fallet är, då det gäller
bedragne äkta män — utrustat Messalinas mer än
vanligt born bekrönte make.
Med fin förståelse liknar han honom vid en
våra dagars facklärd, som med kärlek fördjupar
sig i de minsta enskildheter i sitt ämne. Detta
hamnar sig i hans regering.
Han blir en pedant, som vill vara byråkratisk
förmyndare i hvarje småsak. Fin är också anmärkningen,
att man i Klaudius’ ansikte läser, att »han sörjde öfver
sina nederlag i striden mellan lagen i hans inre och
lagen i hans lemmar». Och Rydberg erinrar om vissa
Klaudius’ människovänliga förordningar, t. ex. den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
