Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
VIKTOR RYDL5EHC.
just denna inre strid, som gjort honom värdig att af
Herren kallas tjänare. — — — — — — — — —
Faust lider af det fula, som okunnighet, nöd och
träldom alstra omkring honom, och hvarje barnanlete,
som, ädelt danadt, stämplas af vanvårdnaden med det
råa eller slöa, är honom en anklagelse mot
samfundsordningen och en maning att verka för ett bättre rikes
tillkommelse. Sålunda kan känslan för det sköna egga
till arbete för det goda. Men den, som tagit skönheten
på allvar, vet ock, att det enskilda, för att vara
harmoniskt, måste underordna sig det hela, och att idealet
uppenbarar sig för hof och måtta, ej för storm och
trots. — — — Liksom skönhetssinnet manar till arbete
för det goda, så är detta i grunden en sträfvan till det
skönas verkliggörande. — — — Ur den innerliga
medkänslan för folkets sed uppspirar diktens och konstens
nationala lif. Värste motståndare till detta är den
bildningshögfärd, som, när andra företrädesrätter falla,
träder dess mer i förgrunden. — — — — — — —
Till sist har Faust funnit sitt lefnadsmål: att frigöra
människan från världslig och andlig träldom. — —
Himlen ser till viljan, ej till framgången, och mannen
frälsas, emedan han troget följt sin kallelse. »Så länge
människan sträfvar, far hon vill», och likväl är redlig
sträfvan frälsningens villkor. Men därmed- är ej den
gudomliga nåden öfverflödig. Hvad äfven den ädlaste
människa af sig själf förmår, är intet mot det idealas
kraf.
När Faust uppgått i tanken att gifva sitt lif för
släktet, äskar han icke nåd, än mindre lön. Om det
högsta väsen, som han vill fatta och älska som
alluppe-hållaren, verkligen är dualismens Gud, då finner han sig
uti att varda fördömd, när han i helvetet äger den frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
