Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTNING 1875 — 78 327
»För hvarje ny idés förverkligande fordras tro och
kärlek.–-Af det blaserade tviflet låter intet
storverk vänta sig; det är och förblir det blaserade tviflet,
som endast har skarpt öga för svårigheterna, men ej för
medlen att öfvervinna dem, och som ej har förmåga till
annat än att lägga armarna i kors, äfven om fienden
stode i hjärtat af landet, men kritisera dem, som vilja
försvara det.»
I dessa ord från 1859 finner man uttalad den
grundtanke, som erhöll ett mera rent poetiskt
uttryck i Dexipposdikten.
Ty detta poem är en liymn åt den unga kraften
och ett straffkväde mot den sjukliga, fega
tveksamheten och dådlösheten. Den är trots sin grekiska
dräkt af äkta svenskt nationell innebörd, en dikt
till fosterlandskärlekens ära, vida mera gripande
och manande än månghundrade rimverk, som
bära orden »Svea» och »svenskhet» på läpparne.
I målande åttafotade trokéer, en för dylika
episkt lyriska dikter särskildt lämplig meter, skildrar
Rydberg athenarnes förtviflan, då goterne nalkas.
Tviflet på egna krafter har betagit sönerne af
Maratons och Salamis’ hjältar.
Roma, du som tog vår frihet för att ge oss skygd och värn,
o, hvar äro dina örnar, dina legioners järn?
Stadens fäder hafva intet ord af hopp på sina
bleka läppar. Då uppträder Dexippos,
häfdatecknaren. Han manar männen — efter som de icke
vilja pröfva sina krafter, utan låta goten roa sig med
harjaktens tidsfördrif i stället för med björnjaktens
bragd — att göra sin sista dag till en dionysisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
