Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 VIKTOR RYDL5EHC.
Hans Prometeus är i adel, människokärlek
och idealitet befryndad med den Aeschyleiske
titanen, men ban är fri från den listighet, som denne
har gemensamt med Hesiodos’. Han är liksom
Goethes, Byrons och Shelleys Prometeus helt och
hållet en ideal skepnad, representant för det
goda; ban är som deras en Zeus-smädare. Men
Zeus är här tidens gud som affallit från den Evige.
Zeus är en ond makt, han äger troner på många
världsklot; hans afkomlingar, de forntidsväldiges släkte,
slogo folken i träldom och uppfyllde jorden med orätt;
i motsats till den Eviges lag bjöd han att göra
människornas ok tyngre, så att deras tankar aldrig skulle skiljas
från trälsysslor; de skulle glömma den Eviges lag, som
de hade i sin ande, och följa hans egen, som bjöde dem
utifrån och ålade dem lydnad, men fritoge dem från
ansvar och tilläte dem följa lustans lag i deras kött. Och
han bjöd, att elden skulle slockna på deras ärilar; allt
annat ljus och värme — solens och stjärnornas — skulle
vara i de väldiges ägo. Då blefvo människorna trälande,
skygge, slöe och dolske.
Men då förbarmade sig titanen Prometeus öfver
människorna, han kände inom sig den Eviges röst och
ville återskänka människorna skönhet och frihet; ban
bekommit något däraf. Du tiger. Mig tyckes detta vara det
egendomliga hos detta välgörande element, att det genom
meddelande icke förminskas: det slocknar ej, när någon tänder
sitt ljus därvid. Det är alltså en ren afund, då I viljen
förneka behöfvande att få del af ett godt, som ej därigenom
förminskas för er själfva. Fastmer borden I såsom gudar vara
goda mot människorna och fjärran från all afund. För öfrigt,
hade jag ock bragt hela edert eldförråd ned till jorden, så
hade därmed ingen skada blifvit er tillfogad. I kunnen ju
umbära elden. I behöfven icke koka ambrosia och behöfven
ingen med konst frambragt belysning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
