Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 VIKTOR RYDL5EHC.
sättaren lät froniheten i den milda kvinnokören
visa väg för kraften och kraften — basarne —
bringa fromhetens dröm till fullbordan.
Det var »kantaternas kantat».
Själfva grundidéen, att låta israeliternas
ökenvandring symbolisera människosläktets vandring
genom lifvets öken hän emot ljus och salighet, är
ett snillrikt och ursprungligt grepp, som redan höjer
kantaten öfver eljes mycket vällyckade texter vid
dylika tillfällen. Och huru är icke idén utförd!
Sj ä 1 fv a inledningskören:
Ur nattomhöljda tider
emot ett mål, fördoldt för dig,
o, mänsklighet, du skrider
i sekler fram din ökenstig
är en hymn, som i sin enkla, storslagna
myndighet närmast erinrar om Sophokleiska körer.
Innebörden är delvis densamma som i Hvadan och
hvarthän: Allsmäktige, hvart bär min led? Allt här
nere är förgängelse, och i rymderna gå världar i
kvaf; tid och rum äro ett fängelse.
Så kommer fridens budskap till den tviflande
del som skalden redan sjungit, ehuru mindre
klart, i Drömlif, alt »i människans ande lia tingen
sin lag».
Nu följa i kantaten dessa tröstansfulla ord
för hvarje ädel tankes tänkare, hvarje kärleksfull
gärnings utöfvare, hvarje gudaboren dikts skapare,
dessa ord, som sedan citerats i oändlighet:
Hvad rätt du tänkt, hvad du i kärlek vill,
hvad skönt du drömt, kan ej af tiden härjas:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
