Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37G VIKTOR RYDBERG
Beundran för denna dikt var allmän och gaf
sig uttryck i muntliga ord, i tidningsuttalanden, i
bref och i Here öfversättningar. Här må blott
meddelas ett utdrag ur ett bref från Björnstierne
Björnson (9 sept. 1877):
»Min ven! Din kantate er mönstergivende; et
samslag af din vidén, din ædle hug og dit höjbårnc
fore-stillingssæt. Tak og ätter tak! Fæstens historiske
farve-billede, som det låger förbi mig i min ensomhed, har i
din kantate fåt hin ’stod väfd af idealer’, som kyser bort
det laugs-hovmod jeg ser omkring den i travelhed,
narre-dragt og med latlerlige ord. Tak, ätter og ätter tak.»*
Jag vet mig blott ha iakttagit två mera
reserverade uttalanden. Det ena lästes i danska
Dagbladet och härrörde från dess förre redaktör, den
bekante nationalliberale politikern och journalisten
Bille, som då var korrespondent vid festen till
nämnda tidning och till Times.
Efter en redogörelse för kantaten, där ban
bland annat uttalar sin förvåning öfver »at
Ny-rationalisten Rydberg har skullet besynge
Theolo-gien» — som om det icke funnes annat än ortodox
teologi, och som om Rydberg ej just åt teologien
ägnat sin ungdoms bästa studier — fortsätter Bille:
* En sannfärdig anekdot från jubelfestdagarna om huru
kantaten grep de närvarande må anföras. Innan
processionen satte sig i gång, utdelades texten, och man hann läsa
den. En af svenska kyrkans högste, som hade ovanan att
begagna något starka interjektioner, utbrast, då han läst
dikten, halfhögt för sig själf: »Det var f-n!» Det dröjde ännu
någon tid, innan man satte sig i gång, och vederbörande
medhann läsa kantaten en gång till. Då lät det med fullt
öfvertygande bestämdhet, som ej tålde motsägelse: »Det oar f— n ’»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
