Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
VIKTOR RYDL5EHC.
fantasibild, född i min egen hjärna, tager sig ut i en
annans. Men därtill kräfves då, att konstnären verkligen
tager reda på och troget återgifvet* den situation och de
enskildheter, han vill ur dikten upptaga, så att text och
illustration icke — såsom ofta händt — svära svårt emot
hvarandra. Har t. ex. tomten i dikten skägg och hätta,
bör han hafva det äfven i illustrationen. Vidare är det
vid illustrationen af en dikt önskligt, att den eller de verser
tagas till ämne, i hvilka diktens grundtanke och
andemening uppenbara sig. I afseende på det lilla
anspråkslösa poem, jag nu sänder, behöfver det icke sägas, att
besöken i ladugården, stallet och hönshuset icke höra
till det väsentligaste i detsamma, icke ens besöket i
barnkammaren. Vore jag illustrator och finge själf välja, toge
jag till ämne tomten, stående utanför ladugårdsdörren,
tankfullt stirrande på månen. Där hade vi så äfven ett
vinterlandskap att framställa. Vidare vore det min önskan,
att tomten icke framställdes såsom ett vidunder af litenhet
eller fulhet, ehuru detta hör till regeln. Det vore tid
på att konsten i detta fall försonade, hvad hon brutit
mot dessa trefliga fantasiväsen. Allt för många, som
vilja vara realister, synas antaga, att det karakteristiska
går förloradt, om icke en stark portion fulhet är med.
Jag är därvidlag af annan mening. Lika galet vore det
naturligtvis att göra tomten skön.
Tomtarne äro i allmänhet små positivister före Comte,
hvilka af medfödd andebegränsning nödgas uteslutande
hålla sig till det jordiska, men söka göra detta så godt,
hemtrefligt och renligt som möjligt. Min lille tomte hör
naturligtvis till samma skola, mon när månen kastar sin
blåhvita belysning öfver vinterlandskapet, uppstiga i hans
själ aningar om en annan värld, aningar, som han knyter
till sina erfarenhetsrön om uppkomst och förgängelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
