Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTNING 1881 — 82
397
Till en hvar, som för det goda strider,
till en hvar, som för sin kärlek lider,
är vårt kall att komma någon gång
med en dryck ur lifvets källas språng.
En tanke besläktad med den som möter oss i
de ofvan kursiverade orden uttalar Rydberg följande
år i det ädla griftetalet öfver lilla Tjaa. (Saml. Skr.
XIV: 75.)
Endast halft motvilligt bekvämade sig Rydberg
att utgifva sin första stora diktsamling, liksom det
stundom i vissa ögonblick kunde synas honom en
själföfvervinning att öfverhufvud utlämna en dikt
till tryckning. Betecknande för dylika
ögonblickliga misstämningar äro några ord, han skref i ett
bref kort efter diktsamlingens utgifvande till julen
1882:
»l’tan yttre påtryckning skulle jag icke hafva
offentliggjort en enda af mina dikter, än mindre den nu
föreliggande lilla diktsamlingen. Jag handlar icke ofta i
strid med en röst inom mig, men jag har gjort det här,
och jag tror, att hvarje på finkänsla icke alldeles blottad
poet, han må vara lyckad eller misslyckad, gör det, när
han utlämnar sina dikter till allmänheten i stället för
att gömma dem och taga dem med i grafven. Ens
hjärtas barn må vara sköna eller vanskapliga — att
utställa deras behag eller lyten till allmänt skärskådande
är och förblifver en vidrig sak. Gud, men icke
litteraturhistorien, känner de skäraste och ädlaste dikter, som
människor skapat; ty de dikterna hafva säkerligen blifvit
brända. Endast då indignationen skapar verser, kan jag
förstå, att författaren vill offentliggöra dem. Han kan
då känna det som en plikt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
