Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OFULLBORDADE DIKTER
40!»
De anteckningar — delvis upprepningar — som
föreligga af denna dikt antyda, att den fullbordad
tvifvelsutan skulle blifvit en af Rydbergs
märkligaste och älskligaste. Några utkast har jag sökt
sammanföra sålunda:
Prolog.
Johannes står vid korset.
Då han genom sina tårar betraktar Jesu ansikte, ser
han honom som barn igen. Gossens öga och änne,
uttryck.
Det är ju ett barn spikadt på korset.
Medan himmelen mörknar och jordbäfningen inträder,
är Johannes med kinden tryckt till Jesu sköte försänkt
i ett drömmande minne. Han växte i visdom och nåd,
men växte dock aldrig ur sitt hjärtas barndom.
Barndomen växer med honom och slår ut sin skönaste knopp
på korset i hans bön.
Själfva barnascenerna.
Svalan, som hade sitt näste under Zebedeus’ taklist,
hade gjort sin första utflykt, lärkan första gången höjt
sig ur det daggstänkta gräset för att förkunna sin
ny-vaknande fröjd, måsens vinge första gången lyst mot
morgonrodnaden, då Zebedeus och hans äldre son Jakob
gingo till sina nät. Salome betraktade sin yngre son
Johannes sofvande. Han drömde om Marias son Jesus,
som kom med famnen full af Jerikorosor, glad och leende;
men törnena rispade hans bröst. Då ljöd utanför fönstret
Jesu röst, som kallade honom vid namn. Johannes
vaknade. Rösten kom med vindfläkten från sjön, som rörde
och insög blomsterdoftet från slingerväxterna vid det
lilla fönstret.
Johannes skyndar ut i den daggbestänka morgonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
