Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
VIKTOR RYDBERG
önskar, att litteraturens flora vore lika skiftande som
ängarnas, framställande alla slags känslostämningar och
hvarje art af ideal, teende sig för blicken än i antikens
solljus, än i hvardagslifvets bleka mellantoner, än i
romantikens månsken. Jag älskar Gæthe förnämligast därför
att han hade ögon och fantasi för allt detta. Den
oblandade realismens smör- och brödnoveller börja både i
Sverige och annorstädes väcka äckel i magarna, ej därför
att de icke kunna vara smakliga i sig själfva, utan därför
att för liten omväxling i rätterna skämmer både matlust
och matsmältning.»
Att »efterbilda naturen» var en lösen, som
Rydberg endast under vissa villkor kunde uppställa
såsom konstnärligt giltigt, ty med sin danske
meningsfrände Goldschmidt hyllade han i eminent
grad åsikten, att »det sedda beror på ögonen som
se», i detta fall, att subjektiva faktorer alltid spela
in i människans naturuppfattning.
Bi]ron hade redan skrifvit:
Are not the mountains, waves and skies, a part
Of me and of my soul?
Och den schweiziske ästetikern Amiel har
förklarat »landskapet» icke vara annat än en
själsstämning.
Liknande synpunkter häfdar Rydberg. I sin
sympatiska anmälan af G. R. Nybloms Valda
Dikter, införd i Handelstidningen 26 juli 1877
en af hans få litterära uppsatser från denna tid
dröjer Rydberg vid Nybloms ord:
»Drömmens verk är icke sångens,
lifvet själft är poesi»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
